Hjältemod eller inte?
Jag läser i Aftonbladet om mamman som fick reda på att hon hade cancer när hon var gravid i vecka 23. Hon skulle ha varit tvungen att göra abort för att kunna få behandling mor cancern. Men hon valde att avstå.... och ses nu som en hjälte för att hon offrade sitt liv för den pojke hon födde och som vägde ca 700 gram... tre månader innan hon dog,
Shit, jag fick nästan tårar i ögonen, ända tills jag tittade på bilden bredvid, med pappan och de tre döttrarna. Mamman avstod alltså från abort (om än sent) och behandling, för att medvetet göra tre andra barn moderlösa.
Jag vet inte om jag nu tycker att det är så himla hjältemodigt längre... snarare fördömt ansvarslöst.
Over and out/Mamselamsen
Shit, jag fick nästan tårar i ögonen, ända tills jag tittade på bilden bredvid, med pappan och de tre döttrarna. Mamman avstod alltså från abort (om än sent) och behandling, för att medvetet göra tre andra barn moderlösa.
Jag vet inte om jag nu tycker att det är så himla hjältemodigt längre... snarare fördömt ansvarslöst.
Over and out/Mamselamsen
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:43 fm
19 Kommentarer:
Jag läste också artikeln, man vet nog inte hur man själv skulle ha gjort. Men frågan är om hon gjort abort då hade hon kunnat få behandling i v.23, barnet kom i v.25 och då påbörjades behandling och hon dog ändå...
Som sagt var, man vet nog inte hur man gjort. Hon kanske tänkte att 2-3veckor inte skulle göra så stor skillnad.
Tragiskt oavsett.
Jag tänkte precis som du: att hon valde ett barn framför sina 3 redan existerande. Hon övergav sin man och sina barn för ett fjärde - ett fjärde barn i en redan överbefolkad värld.
Jag tycker det är ansvarslöst bara det att skaffa hur många barn som helst. Tänk om alla gjorde det?
barnet föddes 9 v. efter hon fick cancerbeskedet. 9 v extra cellgiftsbehandling hade inte kunnat rädda henne.. hon hade *stora* tumörer. hon tog rätt beslut.
Nu har jag bara skummat igenom artikeln, men jag tvivlar på att den här kvinnan skulle ha överlevt även om hon gått med på behandling. Mag- och levercancer har väl inte den bästa prognosen och det verkade vara långt framskridet. Hur hon än gjort, skulle hon inte ha klarat sig ändå.
Vad man kan undra över är ju hur den lille påverkats av hennes sjukdom, hans risker för att drabbas av samma cancer. DET hade kanske varit en anledning för t ex mig att genomgå en abort.
Låt oss också hoppas att ingen av de andra barnen någonsin får veta hennes val. Det skulle ju kunna skapa ett riktigt bittert och hatiskt syskonkrig. Men eftersom media redan har uppmärksammat det hela, är det ju redan försent...
Vada valde att gora tre andra barn moderslosa?? Hon valde val inte sjalv att fa cancer heller? Det var cancern som dodade henne, inte bebisen, glom inte det! Dessutom finns det ingenting som sager att hon skulle ha klarat cancern om hon hade valt att gora abort och fa cellgifter tidigare. Hon gjorde helt enkelt det som var ratt: att behalla det barn som hon bar pa. De dar barnen verkar dessutom ha en ansvarstagande pappa, som nog tar sitt "ansvar" for barnen tills de blir skattebetalande och nyttiga for samhallet... Hu, sa laskigt med folk som borjar prata om att det ar ansvarslost att skaffa manga barn. Vems mattstock ar det som avgor vad som ar for manga - kommunistkinas ett bortskamt overviktigt barn per familj, de svenska 2.4 eller vad?
:S
JAG tycker det är dåligt att folk skriver att man är ansvarslös som mamma för att man lämnade tre barn, de va ju inte hon!, de va ju cansern,och dessutom har alla syskonen varandra sen när pappan kanske somnar in..några veckor hit eller dit?
hon hade nog somnat in endå! tycker hon valde helt rätt och vilket syskon blir inte glad att få veta att dom ska bli storebror/storasyster!?
Hon och pappan till barnen visste nog redan hur det skulle sluta. Oavsett tidig behandling eller inte. Därför får man anta att det var ett gemensamt beslut att låta cancern ta ett liv istället för två.
Har man tumörer i levern och magen rör det sig antagligen om någon form av tarmcancer med levermetastaser, och då är det rätt kört från början är jag rädd.
Ojojojoj.... så många anonyma kommentarer. Kan det vara från samma person?
borde räckt med 3 munnar att männa i denna världen förfan. trycka ut en till ungjävel för att riskera sitt liv är ren idioti!
Gammelmamman
Håller 100% med dig. Jobbar med cancer själv. Svar på din fråga, sannolikheten att barnet drabbas med cancer under sin livstid är inte större än normal. Alltså inte större än att du drabbas av cancer eller att jag drabbas av cancer, om man antar ett sunt liv, att man inte röker och så vidare. Cancer orsakar i största grad av i kombination med riskfaktorer som man utsetter sig medveten eller omedveten sig själv under sin livsperiod.
Maman av denna barn skulle inte ha klarat sig länge nog att det skulle göra någon skillnad.
Hade hon gjort abort (dödat barnet eftersom barnet var redan tillräckligt stor och växt) hade hon tagit 2 liv med sig.
Inga av er ställer sig frågan om barnens uppväxt. Har jag rätt att döda någon för att leva själv?
Ni pratar lätt om abort, som en enkelt lösning. Jobbar själv på patologen, obduktion och vet vad jag talar om. Abort är inte något som jag vill helst se på jobbet. Tyvärr är det så.
Beslutet var rätt, om man inte är egoistisk och använder sitt liv (barn, make, familj) som resonemagn för att döda denna lille babys.
Vissa beslut är inte lätta, ännu svarare om man tänker egoistisk.
Hennes familj nu borde känna sig stolta vilket hjälte mamman var.
Daniel
Ok... ansvarslös var kanske att hugga i, men storyn förtäljer inte om hon skulle ha dött i vilket fall.
Och om pappan är bra eller inte, har ju faktiskt inte med saken att göra.
Så... OK... hon var inte ansvarslös... hon var tragiskt nog en kvinna som fick cancer.
Okej, fick jag reda på att jag hade cancer och skulle dö hur som helst, så skulle jag också behålla barnet. Men är man en hjälte då? Om det egentligen inte är ett val. Jag tycker inte det.
Och ja, jag tycker det är ANSVARSLÖST att skaffa en massa ungar i en redan överbefolkad värld!
måste nog hålla med anya. Varför sätta ett barn till världen när man vet att man själv kommer att dö? Ett barn förtjänar både en mamma och en pappa! Det hon gjorde var knappast hjältemodigt. snarare bara dumt. Hon efterlämnar nu inte 3 barn mammalös utan 4! Förklara för mig på vilket sätt man är modig för att man gör det valet? Lika korkat som folk som offrar sig för religionens skull, som jehovas vittnen som vägrar ta emot blod.
Läste om ett fall där en kvinna födde 2 tvillingar, var jehovas vittne, och förblöd ihjäl. Hennes liv hade kunnats räddats om bara hon hade viljat ta emot blodtransfusion. Istället valde hon att göra 2 barn mammalösa och lämna över ansvaret till hennes man. Så alla beslut är faktiskt inte till det bästa.
Och till daniel, tack gud att alla inte har dina fundamentalistiska kristna moralvärderingar i detta samhälle, annars så skulle vi väl vara sisådär 10 miljarder till människor på denna redan överbefolkade planet. Nu måste vi tänka på att få ner människoantalet och att föda 2+ ungar var för sin egen egoistiska skull är inte lösningen.
Det är nog väldigt lätt att ha åsikter om hur man skulle göra i en sådan här situationen och om den här mammans beslut var bra eller inte, men ingen som inte har varit i den sitsen själv vet hur man skulle reagera om man hamnade där.
Jag tror inte att en abort och omedelbart påbörjad cellgiftsbehandling hade räddat henne eftersom hon hade tumörer både i magen och levern, låter som metastaser för mig och har man det är det i princip kört. Däremot hade hon kanske fått lite längre tid med sin familj. Men nu valde de att göra så här. Det har ingenting med hjältemod att göra och Aftonbladets förenklande av historien känns äcklig. Det är snarare en fruktansvärt orättvis och jävlig verklighet där det ibland inte finns några självklara val, men där man ändå vill göra det bästa av situationen. Den här mamman ville uppenbarligen att barnet skulle få en chans. Jag utgår ifrån att hennes prognos var dålig och att hon valde utifrån det.
Jag är läkare har har även arbetat inom onkologin (cancersjukvård). Om det stämmer att hon hade cancer både i magen och i levern var hennes prognos extremt dålig. Med största sannolikhet hade hon dött i vilket fall som helst. I cancersammanhang spelar det heller ingen större roll om behandlingen inleds +/- några veckor, många patienter har dock mycket svårt att tro på det. Av psykologiska skäl vill man därför inleda cancerbehandlingen så snabbt som möjligt. Jag har sett många gravida cancerpatienter så inför det fruktansvärda valet att göra abort eller att vänta med behandling tills barnet är så pass stort att det klarar sig så att man kan göra kejsarsnitt. Alla fall är olika så man kan inte dra en generell regel hur man ska göra. Vad gäller kvinnan in artikeln tror jag dock att hon gjorde rätt. Hade hon gjort abort hade hon ändå förlorat kampen mot sjukdomen, men nu kanske hon i slutet kunde känna en viss frid i och med att hon fick sin son. Alternativet kunde ha varit att hon dog med fruktansvärd ångest och sorg att hon förlorade både sitt liv och sitt barn. Ovanstående beskrivning har jag sett i mitt yrke flertalet gånger.
Ulrika: Helt klart. Men det skrev de inte ett ord om i tidningen.
Det var jag som skrev det anonyma inlägget ovanför Ulrika.
Mamselamsen: Det är det jag menar med att jag tycker att Aftonbladets förenklingen av historien är äcklig. Det står inte ett ord om den komplicerade process det är att välja som den här familjen har tvingats göra.
Jag har märkt att många människor tror att det alltid finns hopp när det gäller cancer. Det gör faktiskt inte alltid det (ganska ofta inte tyvärr om man ska vara lite krass) och behandling ges för att förlänga livet inte för att bota. I det här fallet valde nog mamman att ge sonen en chans i stället. Hon hade kunnat välja sig själv också. Inget av det är rätt eller fel tycker jag.
Mvh Josefine!
PS: Jag har själv haft cancer. I mitt fall gick det att bota, men säker från återfall blir jag nog aldrig. Är ganska rädd för att få ett återfall under graviditet faktiskt. DS
Äckligast i denna tråd är alla ivriga barnamördare som anser att ANDRA bör använda abort som ett lättvindigt sätt att rädda sig själv, eller för att barnen kanske ska få behålla sin mor (fast att döda deras lillebror vore alltså mycket mer OK?!).
Skicka en kommentar
<< Tillbaka