Mitt underbara liv i en liten liten stad, djupt in i det Småländska skogarana.

Många kan tycka att det kan kännas trist att bo i en pytteliten stad som inte har en enda suschirestaurang. Men nä, det är det inte.... det händer roliga saker hela tiden.... små saker. Och det är enligt min filosofi bra; "Kan man glädjas över det lilla, har man mycket att vara glad över."

Och nu i helgen var det tävling i hästskokastning. Opretantiöst och alla pratar och skojar med alla... och käkar korv med bröd... men ändå på gruvligt allvar.

Stilar och åldrar på de tävlande var väldigt varierande.



Och en del gör allt för att synas och kör med reflex!

Tävlingsnerverna gjorde sig påminda, så det blev inte helt många "tjugor" under de två tävlingsdagarna. Kan även bero på att jag inte någonstans hittade doping, bestående av starköl.

Alla kämpade väl.... med spridda skurar av: "Det var väl fan" eller "Förbannade spagettiarm."... "Det gick ju så jävla bra på inkastningen, varför funkar inte skiten nu?"

Men men.... efter två dagar utsågs vinnare och undervinnare.... och vilka de var har jag inte en aning om.

Det enda jag vet, är att Stephan kom hem tomhänt.

Over and out/Mamselamsen, hästskokastaränka.

Uppdaterad
Förmodligen var jag blind, för jag har hört från en anonym, men initierad källa.... att det visst förekom doping!!! De hade gömt den i små gröna plastkassar och "dopparna" satt under träden i parken och tryckte i sig den. Hm.... då måste jag säga att det är väldigt konstigt att inte reslutaten blev bättre.