”Mother from Hell”… har Ni hört talas om henne?

Jag har träffat henne idag!

In stormade en kvinna på ”Mamsans” idag med en hysterisk blick som irrade fram och tillbaka över matsalen. Med sig hade hon två små förskrämda barn… två och fyra år kanske. Den ena i sittvagn, vilken hon parkerade precis framför salladsbuffén och sen vräkte hon ut alla lillkillens leksaker på golvet. (Jag flyttade vagnen och sparkade in alla leksakerna under vagnen. Jag vill ju inte att andra människor ska snubbla på dem)

Sen kom hon fram till mig vid disken… hon hade bestämt att barnen var hungriga! Hon steppade fram och tillbaka och talade osammanhängande mellan kyldisken, salladsbuffén och läskkylen för att hitta något smaskigt till dessa barn. Normalt när föräldrar vill att barnen ska äta, brukar man kanske välja något som de gillar, som pannkakor med sylt och grädde. Men inte hon… hon valde olja- och vinäger marinerad pastasallad med kassler! Vilket småbarn gillar det?

Det gjorde de inte heller. Men morsan hade gett sig fan på att de skulle äta och samtidigt som hon hela tiden satt med telefonen mot örat, skrek hon hela tiden ”ÄÄÄÄT! Hela vårt köpcenter kunde höra henne och fler kom för att se vad som hände. Ungarna grät och morsan gick som en rabiessmittad hund fram och tillbaka framför ungarna. ”ÄÄÄÄÄT”!

Efter ett tag tog hon upp lillpojken och gick ut i korridoren, och vad hon hotade med där vet inte jag, men när de kom tillbaka grät pojken ännu mer och tryckte i sig två bitar av denna för honom, förmodligen jävligt äckliga pasta. Båda barnen skrek till slut och morsan, med telefonen vid örat, gav upp och gick ut… tvärs över korridoren till ”Guldsaxen”. Här skulle det fan i mig klippas hår! Flicka grät tyst, men när killen blev varse att han skulle klippas blev han helt hysterisk och skrek under en kvart: ”ÄTA MAT”! (Jag undrar om mamman hade hotat med att frisören skulle klippa öronen av honom om han inte åt?)

Nu var det kö på Guldsaxen, så mamman med barnen satt därinne i över en timme för att vänta på sin tur. Lillkillen grät och skrek hysteriskt hela tiden och ville inte bli klippt. Och flickan grät tyst!

Till slut blev tydligen alla klippta…. till vilket pris? Jo, att dessa barn kommer att ha jäkligt stora räkningar hos terapeuten när de blir stora.

Stackars, stackars barn.

Medan de var hos oss gick jag runt i matsalen och putsade och dammade allt jag kunde hitta, för att ha mamman under uppsikt och hade kärringjäveln gett sig på ungarna fysiskt, hade jag förmodligen gjort en sjuhelvetes ”Sidane” på henne, så mjälten hade hamnat nånstans uppe bland tonsillerna.

Och vet Ni vad som gör det ännu hemskare? Det var adoptivbarn!!! Vem fan har, genom enorma undersökningar kommit fram till att kärringen skulle vara en lämplig förälder till två adoptivbarn? Kärringen var ju inte ens varit kapabel att ta hand om en Vandrande pinne.

Over and out/Mamselamsen, skitförbannad… och då svär jag som en borstbindare.


Behöver jag berätta att vi alla på Köpmannen var helt slut när denna "semesterfamilj" gav sig av?

Kunde vi ha gjort något för barnen?