Innan jag drar iväg till Mamsans.
Jag har tänkt på det jag skrev om Ebba von Sydows krönika.. eller vad jag ska kalla det... om uppförande och så och det finns de som tycker att det har med bakgrund och andra förutsättningar att göra för hur man uppför sig och agerar.
Då vill jag spinna vidare på det hela.
T.ex. hur många brottslingar och drogmissbrukare, skyller inte på sin taskiga barndom för att på något vis rättfärdiga sin handlingar? Jag säger bara "bullshit"... de har valt att vara ett offer och att på ett enkelt sätt göra dessa grejor OK. För har de kommit så långt, att de kan göra denna sammakoppling, är grunden till förändring lagd. Genom hårt arbete med sig själv, kan denna "svaghet" vändas till en enorm styrka.
Men om det skulle vara så att barndomen styr allt, då kan bara jag säga att det har hänt ett mirakel i Småland... här finns det två tjejer som vägrat underkasta sig denna stigmatisering.
Det är inte enkelt att ta sig ur en taskig bakgrund... men vem fan har sagt att livet alltid ska vara så himla enkelt?
Sååå.... på mig nu! :-)
Over and out/Mamsan, som får läsa ev. reaktioner på detta efter att vi stängt för dagen
Då vill jag spinna vidare på det hela.
T.ex. hur många brottslingar och drogmissbrukare, skyller inte på sin taskiga barndom för att på något vis rättfärdiga sin handlingar? Jag säger bara "bullshit"... de har valt att vara ett offer och att på ett enkelt sätt göra dessa grejor OK. För har de kommit så långt, att de kan göra denna sammakoppling, är grunden till förändring lagd. Genom hårt arbete med sig själv, kan denna "svaghet" vändas till en enorm styrka.
Men om det skulle vara så att barndomen styr allt, då kan bara jag säga att det har hänt ett mirakel i Småland... här finns det två tjejer som vägrat underkasta sig denna stigmatisering.
Det är inte enkelt att ta sig ur en taskig bakgrund... men vem fan har sagt att livet alltid ska vara så himla enkelt?
Sååå.... på mig nu! :-)
Over and out/Mamsan, som får läsa ev. reaktioner på detta efter att vi stängt för dagen
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:02 fm
4 Kommentarer:
Jo jag håller med. Men det tar så lång tid att först komma på att man ska sluta se sig som offer... och sen få ner det i total handling. Känner att jag själv är i det jobbet nu. Det krävs mycket kämpande!
mette: JAG vet!!
är det inte bara lättare att säga att det var jag?
men nej..jämför du folk som agerar vilt och förstör sina kroppar med sådana som förstör andras?
visst, båda är val men i grunden kan inte tex folk som växit upp i dynga ha samma manér som en folk som växt upp med guld i mun. inte heller samma högflygande drömmar, tro på världen, självsäkerhet eller nätverk. man må önska att man vore kung men utan pepp, snack och en stabil brakgrund vet man säkerligen inte hur man kommer dit. inte bara på grund av okunskap utan för att i många hem på glid så är det inte ens en diskution. antingen lämnas du vind för våg eller så kanske om kan du extrajobba som tidningsäljare/lagerkille/städare när du är 14 så gör du det för föräldrarna kräver pengarna. att studera för att få pengar finns inte, de behövs direkt...eller så anses inte studera som något man bar göra. man bör jobba, slita och bli mamma/pappa/barn inom kort (jessicas fall).
jag vet bara hur jag och mina vänner hade det. min bror fick inte det minsta push för att ta sig någonstans för man skulle inte tro sig vara någon och det kunde få mamma att känna sig underlägsen. han har tagit småjobb, vik på småjobb för att kunna slippa ifrån och få ett eget liv.
själv levde jag senare med hitler och hans fru och eftersom de inte ville att jag skulle bli som min mor, så var det strikt(på ett sätt som påminner mycket om vad jessica beskriver) och jag fick inte lämna huset, inte ringa, inte ta med vänner hem, inte äta, inte se på tv'n utan att be om tillåtelse. istället hade jag sysslor runt huset hela dagarna...när jag till slut stack, så behöll mina föräldrar barnbidrag + underhåll (det senare kom via staten eftersom mamma satt i fängelse så ingen höll koll på var jag verkligen var för att betala ut) och jag hade noll att leva på. jag arbetade mig genom gymnasiet för att kunna ha någonstans att sova. jag hade inga pengar, inga möbler och att försöka studera på högskolan blev ett helvete för jag hade inte råd att flytta till en universitetsstad (utan borgenär ingen lägenhet och om alla studentbostäder tomma?!..) där jag fick spendera 1/5 av studielånet till att pendla lite mer än 3 timmar per dag och försöka spara hälften för att klara sommaren och första månaderna av terminen för att lunna betala hyran då. hur länge tror du jag klarade det utan att bli sjuk.
och helt ärligt, när jag växte upp var min största dröm att bli fri, inget förtryck, ingen misshandel och inget missbruk, så för mig var det inte det värsta som kunde ha hänt. däremot vet jag att många som inte vet något om min bakgrund tycker att jag är en slö loser.
de flesta av mina vänner med liknande uppväxt valde att ta vad för jobb som helst för att få pengar till ett eget liv och några blev strippor/uppmärksamhetsmonster. andra blev permanenta socialfall.
visst, vissa klarar det nog, men de är nog fasen attans få. definitionen av att klara sig och att nå någonstans är också lite vag och är helt beroende på vem som uttalar sig. i mitt liv är frihet och glädje viktigast och det är nog därför jag förstår jessica och tycker hon har rätt att hitta sitt liv utan att bli någon mediapelare för ungdomar på glid.
att jämföra ebba och jessica rakt över går inte för de hade inte samma liv. ebba blev upplyft, jessica blev nedtryckt och allt i världen är inte så förbannat lätt som i Skugges krönikor.
all you need is love...
och i slutänden är kanske den enda personen i ett offers närhet som kan ge den personen kärlek - han själv.
Vissa lyckas med det,
andra inte.
men tiden står tack och lov inte stilla och varje nytt ögonblick är en ny chans.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka