Pratat i telefon.... länge.

En närstående blev arbetslös i början av året.... och det var hon inte ett dugg ledsen för, då hon är väldigt nära pensionen. Men... de har skickat iväg henne till en jobbcoach. En karl i samma ålder som den arbetslösa... och utbildad tekniker.

Den arbetslösa.... asch, det är ju syrran.... har fått en jättepacke med papper som hon ska fylla i... och som den nitiska människa hon är, gick hon in för detta till 120%. Där skrev hon om personliga och privata grejor... för det är ju det coachen (teknikern) vill ha. Till vad, har syrran och jag ännu inte kommit underfund med. Så efter många och långa diskussioner över telefon, strök hon ungefär 75% av allt hon skrivit. Kvar finns nu bara lite luddiga grejor... rent opersonliga.

För varför ska man lämna ut sitt liv till en jobbcoach, som är utbildad tekniker... och som själv förmodligen är skitglad över arbetslösheten, så han fick jobb. En trevlig snubbe som håller på med kvasipsykologi... fast han inte har någon som helst teoretisk utbildning inom psykologiområdet. Han vill att folk ska öppna sig... att folk har behov att prata och lätta sitt hjärta.

Om syrran skulle ha problem.... då går hon till en psykolog eller terapeut... och inte till en jobbcoach! Någon inom sjukvården som har utbildning och praktisk kunskap... och som framförallt har en strikt tystnadsplikt.

Så mitt enda råd var... håll det kort.... håll det opersonligt. Ingen kan stängas av för att de inte öppnar sitt innersta för en amatör!

Men de som handhar arbetslösa... kanske vill ha det så här.

Faksimil

Over and out/Mamselamsen, jäkligt luttrad.


BTW! Syrran har jobbat inom ett liknande område under hela sitt liv... fast med rehabilitering av funktionshindrade.