Hoppsan.... där håller jag med Linda Skugge.

Hon skriver i E24 om varför man blir företagare. Det är definitivt inte för att att få en fet lön... det är det ganska sällan som småföretagare får det. För 10 år sedan räknade vi ut vår timlön... den hamnade på cirka 12,70:-... men så jobbade vi 7/11 sju dagar i veckan. Osäkerheten är gigantisk... och självklart har vi gjort konkurs i början av vår vandring som entreprenörer. Läropengar! Men med tiden lärde vi oss att se och räkna på vilka idéer som kunde vara bärande. Vi står just nu i kast med att starta något nytt igen... det har varit klart i ett par månader....galet... fullkomligt galet... men vi... eller rättare sagt jag... det är jag som kommer att stå på pappret... är så totalt övertygade om att vi kommer att bygga något bra av detta... trots dåliga tider. Haha... jag blir "direktör".... och Stephan min slav. Nån rättvisa måste det vara.... han är "direktör" på andra delar av vårt impeeeerium. :-)

Så varför ger man sig då in i detta "helvete" igen då?

Det är för friheten att kunna bestämma, planera och "bygga".

Man måste ha en galen hjärna för att ge sig in i denna snåriga tistelskog igen... och jag kommer förmodligen att gnälla här på bloggen. Vi vet ju redan nu vad som kommer att bli det första "hindret" för oss... men vi är rätt vana att tackla det. Och förmodligen kommer vi så småningom att kunna ta ut en lön som motsvarar "stripsfriterarnas" på McDonalds.... om än det.

Varför har Stephan och jag lyckats överleva i denna galna värld? Jo, vi har... förutom galna och idésprutande hjärnor... kompletterande kunskaper. Jag har skaffat mig tillräckliga kunskaper inom ekonomi och juridik och Stephan är den som har det sunda förnuftet och förkastar 98% av alla mina idéer... samt är mycket mer praktiskt lagd än jag. (Min man äger 4986 skruvmejslar)

Vi är alltså... som en man sa till oss på Willys igår... varandras diamentrala motsatser.... det är förmodligen därför som vi funkar så bra som team. Jag menar.... vi jobbar och lever tillsammans 24 timmar om dygnet och hade kunnat slå ihjäl varandra hundra gånger om, om vi bara velat.

Så... nä, att vara liten entreprenör, tjänar man inga stora pengar på. Vårt sätt att jobba är att "bygga"! Bygga upp ett starkt företag för att om några år (läs fem) sälja... det är så vi alltid jobbat... och vi är j*vligt bra på det.

Nån som tycker att jag skryter och är stor i korken?

Det är OK.... för hade vi inte till fullo trott på det vi nu ger oss in i, hade vi aldrig gjort det. (Det är därför som det tagit så lång tid innan vi kom till skott.)

Over and out/Mamselamsen