Orkar du läsa... kommer du inte att bli besviken.

Ännu en sammanställning av min dyre fader. Jag vet inte om han vill att jag ska skriva ut hans namn... han får i så fall ge mig tillåtelse. :-)

Vår kristna religion
1.
Prolog.
2.
År 538 fvt upphörde den babyloniska fångenskapen.
3.
De frigivna delade upp sig i flera grupper.
4.
En grupp stannade kvar i Babylon och en begav sig till Palestina, där den bl.a. lät återuppbygga Jerusalems tempel.
5.
En tredje grupp begav sig österut till en redan då, etablerad (ännu i dag bestående?) judisk enklav i nuvarande södra Pakistan. Mer om den senare.
6.
År 198 fvt tog seleukiderna (Syrien) makten över Palestina.
7.
Kung Antiochos Epifanes (204-164 fvt, kung 175 fvt) försökte helenisera judarna.
8.
Han gick så hårdhänt fram, att massor av ortodoxa judar tog sin tillflykt i den tältstad, som vi nu kallar Qumran.
9.
Det var då Jerusalem upplevde ”Förödelsens styggelse”.
10.
Prästen Mattatias och hans söner av Hasmonéer-släkten startade ett uppror år 166 fvt.
11.
Detta blev framgångsrikt och år 164 fvt återinvigdes templet och judarna gjorde sig senare fria från syriskt inflytande.
12.
Hasmonéerna gjorde sig till präst-kungar och släppte inte in
de fördrivna prästerna i ökenstaden. Dessa bildade en sekt.
13.
Kung Alexander Janneus var maktgalen och förde under 90-talet fvt inbördeskrig mot bl.a. fariséerna. Han kom troligtvis också i konflikt med ledningen för sekten i öknen.
14.
Efter 14 år vann han, och tog då en gruvlig hämnd på sina tidigare motståndare. 800 av dessa tillfångatogs (däribland troligen också ledarna för sekten i öknen).
15.
De tillfångatagna korsfästes i omgångar. Sektledarens avrättning ansågs senare vara ett förebud till Jesu korsfästelse.
16.
År 63 fvt intogs Jerusalem av romarna.
17.
År 31 fvt tvångsgifte sig kung Herodes med sin svägerska.
18.
Detta var klart olagligt enligt Mose lag.
19.
Det blev ett himla liv på prästerna i Jerusalem och prästerna i Qumran.
20.
Det satte Herodes stopp för genom att låta nacka ett antal Jerusalem-präster. Han lät också vandalisera tältstaden i öknen.
21.
Sekten i öknen var enligt de funna Dödahavs-rullarna religiöst konservativ. Den var vid Jesu födelse under återuppbyggnad.
22.
Ledaren för sekten (den ene efter den andre) ansågs vara reinkarnationen av Moses, och han ansågs också vara Israels prästerlige Messias. Han titulerades ”Fader” och benämndes ”Rättfärdighetens lärare”
23.
Andremannen i sekten ansågs vara reinkarnationen av Elias.
24.
Prästerna som grupp kallade sig Esséer.
25.
Lekmännen kallades Nasaréer (= nasirer), ett namn som inte har ett skvatt med staden Nasaret att göra.
26.
I 1917 års bibelöversättning står helt korrekt ”Jesus Nasaréen” medan i sista översättningen har man töntat till det till ”Jesus från Nasaret”.
27.
Man förstärkte Mose-lagarna och stiftade dessutom en del egna lagar. (Bergspredikan?) En av dessa var det absoluta sanningssägandet. Man skulle ”vittna om sanningen”.
28.
En annan var att en som dömts till döden genom stening inte kunde avrättas, därför att den, som skulle kasta första stenen, måste vara en helt syndfri människa. Då en sådan inte existerar fick avrättningen upp­skjutas på obestämd tid.
29.
Ett skökobarn (barn till ogift kvinna) skulle enligt Mose lag kvävas till döds. Här gällde samma sak. Endast en syndfri människa fick verkställa avlivningen.
30.
Sekten i öknen bytte senast år 7 fvt namn till ”Egypten”.
31.
Om Jesus
32.
Någonstans i Juden bodde Anna och Joakim, ett gift par med en 14-årig dotter Maria. Anna var från Nasaret!
33.
”Helige ande” hade ett gott öga till Maria, men då han inte själv hade några gener att dela med sig av, tog han hjälp av en romersk legionär vid namn Pantera.
34.
Denne petade till Maria så pass, att hon blev i vad man kallar ”välsignat tillstånd”.
35.
Maria var trolovad med sin tio år äldre kusin (syssling?) en nasaretbo vid namn Josef.
36.
Han var tydligen ”dö-kär” i flickan och ville inte att hon som sköka skulle bli dömd till döden och stenad.
37.
Mot slutet av graviditeten flydde de därför mot Qumran, men hann inte längre än till Betlehem.
38.
Där födde Maria barnet i ett stall, ”lindade det och lade det i en krubba”.
39.
Änglakörer och vettskrämda herdar är bara myt. Likaså ”vise män från österns länder”.
40.
Så fort flickan repat sig, ”flydde” de de kvarvarande kilome­terna till ”Egypten”.
41.
De blev väl mottagna där bl.a. därför att Josef var eftertraktad byggmästare och pojken var av Davids hus.
42.
Pojken skulle därför, enligt skriften, kunna bli ”Konungslig Messias”. Hans namn vid omskärelsen var troligen Immanuel.
43.
Josef och Maria gifte sig sannolikt i Qumran.
44.
Rituell myndighetsdag för en jude är 30 år. Då äger han rätt att byta namn.
45.
Så gjorde Saul-Paulus på Cypern.
46.
Han blir då också fullvärdig ägare till all sin egendom.
47.
En hustru ingick dåförtiden i mannens lösöre. Endast han kunde efter sin 30-årsdag anklaga henne för otukt.
48.
När Josef fyllt 30 beslöt han att återvända till Nasaret.
49.
Barnet Immanuel kunde han inte taga med sig. Det hade som skökobarn blivit dödat! (Josef var ju inte far till barnet!)
50.
Maria blev därför tvungen att lämna kvar pojken, och han omhändertogs välvilligt av prästerna.
51.
Detta förlät Jesus aldrig sin mor.
52.
Prästerna spårade upp ett barnlöst, äkta par, som adopterade pojken.
53.
Jag föreställer mig, att Jesus blev något till bortskämd.
54.
Härvid får vi också förklaringen till de kryptiska orden i bl.a. Tomasevangeliet: Det rörde sig om två olika föräldrapar.
55.
Den som inte hatar sin fader och sin moder, så som jag gör, kan inte bli min lärjunge!
Den som inte hatar sina bröder och systrar och bär sitt kors är mig inte värdig!
Den som inte älskar sin fader och sin moder, så som jag gör, kan inte bli min lärjunge!
56.
Som blivande konungslig messias fick Immanuel en mycket god utbildning. (Lika vis som Salomo!)
57.
När han fyllde 30 år bytte han namn till Josua (på grekiska Jesus)
58.
Samtidigt blev han ”sin egen” och därigenom fri från stämpeln ”skökobarn”. Trots det använder han det om sig själv enligt Tomasevangeliet. ”Den (Jag?) som känner fadern och modern kallas skökobarn.”
59.
Jesus ledde en gång, trots att han var främling, gudstjänsten i Nasarets synagoga.
60.
På en främmande gudstjänstledare ställdes tre krav:
61.
Han skulle vara rituellt myndig, alltså 30 år.
62.
Han skulle vara tillräckligt kunnig. Jesus var högutbildad (enligt Nikodemos titulerad som rabbin?).
63.
Han skulle också vara eller ha varit gift. Jesus hustru var en förmögen kvinna: Maria av Magdala. Det var hos henne han ”boade” mellan rundorna i vanligtvis Gallileén tillsammans med sin livvakt d.v.s. lärjungarna.
64.
I Nasaret hade man bara hört talas om honom. Hans mor Maria hade väl skrutit om honom.
65.
Efter gudstjänsten gick han upp på en höjd för att skåda över staden. Efter en stund vände han sig om och gick rakt mot folkhopen, som följt med. Man vek åt sidan och släppte fram honom; ingen kropps­kontakt alltså! Varför?
66.
Han satt på ena änden av en bänk och undervisade. En kvinna slog sig ned på andra änden av bänken. Hon tafsade litet på hans kläder. Jesus blev jättearg och hon dödsförskräckt. Varför? Men så sade han, att han förlät henne. Han förlät för säkerhets skull hennes övriga synder också!
67.
Han ”rensade” templet från allahanda månglare, välte ut växlarnas pengar, släppte ut duvor och gjorde annat ofog. Varför tog man honom inte i ”nackskinnet” och slängde ut honom?
68.
Helt enkelt därför att han var romersk medborgare! En sådan fick inte vidröras av en jude. Juden kunde i så fall bli anmäld och dömd till spöstraff.
69.
Och så har vi det där med ”Tabor”. Vad var det som egentligen hände där? Definitivt inget spökkalas!
70.
Före Tabor undervisade Jesus: ”Gören bättring, himmelriket är nära”!
71.
Efter Tabor undervisade han: ”Se, vi gå upp till Jerusalem!”
72.
Det som skedde var sannolikt samma handling som en gång profeten Samuel gjorde med de blivande kungarna Saul och
David: Jesus smordes av sektledaren till judarnas konung!
73.
Enligt Markus 3:31 ff var det vid ett tillfälle mycket folk samlat omkring Jesus. Någon kom in och sade: ”Din mor och dina bröder står här utanför och söker dig.”
74.
Han svarade ”lite fritt sagt”: ”Ni, som sitter här och som absolut inte är i släkt med mig, är ändå mer i släkt med mig än det där fruntimret, som står där ute.”
75.
Han sade i realiteten upp släktskapet med sin mor!
76.
Efter den ”nesan” tog hon aldrig mer kontakt med honom!
77.
Han försonades emellertid med sin äldste halvbror. Han kallade honom t.o.m. för ”Jacob den rättfärdige”.
78.
Johannes Döparen var av prästsläkt med rätt att döpa.
79.
Enligt Jesus var han reinkarnationen av Elias.
80.
Var Johannes rent av någon tid andremannen i Qumran?
81.
Jesus fick som ”lekman” inte döpa. Det gjorde han heller aldrig enligt Synoptikerna.
82.
Men han var en engagerad, ortodoxt troende jude.
83.
Han blev tillfrågad vilket som var det viktigaste och förnämsta budet. Han svarade med ”Shema”, den judiska trosbekännel­sens ord: ”Hör, Israel! Herren är vår Gud. Herren är en! Och du skall älska herren din Gud av allt ditt hjärta - - -.(Marc 12,28)
84.
Så står det helt korrekt i 1917-års bibel. I sista bibelöversätt­ningen har det historievidrigt förvanskats till: Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, - - - -. Detta har antagligen gjorts för att man på ett ohederligt sätt här skall kunna klämma in ”Treenigheten”.
85.
Jesus förhållande till sadducéer och fariséer var troligen inte så spänt som det påskines i evangelierna.
86.
Han var t.ex. i Jerusalem och undervisade i Salomos pelargång i templet utan att någon antastade honom.
87.
Men det var en alldeles speciell händelse, som gjorde att prästerna i templet ”fick byxångest”.
88.
Salomo manifesterade sin kungarätt (trots att han inte var äldste sonen) genom att på Davids mulåsna under folkets jubel rida från Betsaida till Jerusalem, upp över tempelberget till kungaborgen. (I verkligheten hade hans äldre bröder gjort uppror mot David och var därför uteslutna).
89.
Jesus gjorde under stort uppbåd av folk en liknande väl­regiserd ritt men nu på en åsna.
90.
När han kommit in i staden, visade det sig där vara ”stor uppståndelse”. (Det här nedan är tidemässigt lite tveksamt.)
91.
Jag föreställer mig att Judas Iskariot var med bland de jublande.
92.
Men så kom Jesus ihåg, att han beställt suppé på andra våningen i ett hus nere på sta’n och han avbröt det hela. Det där med att erövra templet det fick ske vid ett senare tillfälle!
93.
Judas blev rasande och sade antagligen några minde väl valda ord till Jesus, som inte tycks ha svarat någonting just då.
94.
Men under måltiden ”härsknade” han till och körde helt sonika ut Judas.
95.
Och han blev i sin tur ”jätteputt” och begav sig till templet och ”förrådde” Jesus.
96.
I Getsemane hämtades Jesus av de romerska legionärer, som Pontius Pilatus ställt till den judiske översteprästens förfogande. Märk väl: Inte av den judiska tempelvakten. (Se Johannes 18:3 i 1917 års bibelöversättning!)
97.
Jesus dömdes till döden för hädelse.
98.
Domen kunde inte verkställas, men det gick däremot bra lite senare med en som hette Stefanus, därför att denne var en vanlig jude och inte romersk medborgare.
99.
Jesus blev ställd inför Pontius Pilatus.
100.
Under domstolsförhandlingarna frågade Pilatus:
101.
”Så är du då judarnas konung?” Och Jesus svarade:
102.
”Ja därtill är jag född och därför har jag kommit till världen; för att vittna om sanningen!”
103.
Den sista delen talar om vilken judisk sekt Jesus tillhörde. Det var sekten ute i öknen.
104.
Jesus blev en fredag korsfäst med spikar genom underarmar­na och inte genom händerna. Dessa skulle i så fall ha trasats sönder. Benen var troligen bara fastbundna. (Jesus tycks varit ”gångbar” omedelbart efter ”uppståndelsen”.)
105.
Så uppträdde Pilatus’ hustru sägandes: ”Du är inte klok karl! Du har låtit korsfästa en romarsk medborgare, och det har du ingen behörighet till. Du kommer själv att åka på samma straff!”
106.
Hon säger alltså inte, att ”Jesus är en helig man” därför att en helig jude existerade inte för en romarinna!
107.
Pilatus lät plocka ner Jesus i förtid.
108.
Han såg jättedöd ut och blev lagd i en uthuggen grotta med en stor sten framför ingången.
109.
Det var då han var nere i Dödsriket och ställde till det.
110.
På söndagsmorgonen piggnade han till, och troligen med hjälp av folk från Qumran tog han sig ur grottan och gav sig iväg.
111.
Senare på dagen kom några av kvinnorna i hans omgivning för att hjälpa till med den slutliga begravningen. Graven var tom, så de flydde därifrån förfärade, alla utom Maria av Magdala.
112.
Hon stod kvar och grät lutad in i gravöppningen. Någon frågade henne: ”Varför gråter de kvinna?”
113.
Hon svarade: ”Någon har tagit bort min make (herre?), och jag vet inte, var man har lagt honom.”
114.
Jesus begav sig upp till Galiléen till Magdala, för att där ”boa” hos sin hustru. Här mötte han också lärjungarna.
115.
Under de följande ”40” dagarna försökte troligen folk från Qumran förmå Jesus att återuppta erövringen av templet.
116.
Men Jesus vägrade. Han ville inte en gång till utsätta sig för obehaget att bli korsfäst; utan han förberedde sin flykt.
117.
Han tog vägen över Betania, en stad några mil öster om Jerusalem.
118.
Där bodde bl.a. Lazarus, han som ”luktade redan”. Också lärjungarna tycks ha varit med.
119.
Jesus tog avsked och gav sig iväg.
120.
Enligt myten flaxade han upp och satte sig på Guds högra hand. Där sitter han nu och har jättetråkigt i avvaktan på ”Yttersta domen”. Då skall han få det tvivelaktiga nöjet att ”skilja fåren från getterna”. (Osiris!)
121.
I själva verket tog han sin hustru med sig och for österut karavanledes till den tidigare nämnda judiska enklaven i nuvarande Pakistan. (Det är i en populärvetenskaplig tidskrift för något eller några tiotal år sedan, som denna enklav behandlades i en ganska omfattande artikel.)
122.
Det är egentligen otroligt att denna enklav kontinuerligt existerat sedan före år 539 fvt, d.v.s. i mer än 2500 år.
123.
Den torde vara den äldsta nu existerande?? samhällsbildning.
124.
Folket i den levde i en mycket svåråtkomlig kitteldal med ett underbart klimat, och man släppte inte in utomstående.
125.
De religiösa ritualerna var från 500-talet fvt och man godkände inte mer än de fem Moseböckerna.
126.
I denna enklav blev Jesus ”Judarnas konung”!
127.
I enklaven finns ett mausoleum kallat ”Jesu grav”!
128.
Antagligen har invånarna där under senare år på grund av rädsla för omgivande muslimer emigrerat till Israel.
129.
Tillbaka till Palestina.
130.
Här samlade ”Jakob den rättfärdige” dem, som förväntade sig Jesu snara återkomst till en rent judisk församling.
131.
Medlemmarna kallade sig Nasaréer!
132.
Enligt Apostlagärningarna konfirmerades den på ”Den första pingstdagen”. (Åskväder?)
133.
Sekten stöddes inte minst ekonomiskt av ledarna i Qumran.
134.
Och så kom Paulus (religionsstiftaren) in i historien.
135.
Hans omvändelse är ju bekant.
136.
Han begav sig ut på missionsresor. Många icke-judar anammade och spred den paulinska läran.
137.
Några ord om evangelier!
138.
Äldst av alla är Tomasevangeliet.
139.
Tomas skriver i ingressen, att han gjorde sina dagboksanteck­ningar medan Jesus fortfarande levde.
140.
Det rör sig om 114 anteckningar.
141.
Näst äldst är Markusevangeliet.
142.
Första utkastet till detta evangelium tillkom möjligen redan år 43 vt. Fragment av det förekommer bland Dödahavsrullarna och bör i så fall vara tillkommet före år 49 vt.
143.
För just år 49 vt kom Paulus och ”Jakob den rättfärdige” överens om att även icke-judar skulle kunna bli upptagna i Jesus-församlingen utan att först ha blivit omskurna och utan att strikt hålla sig till Mose lag.
144.
Då bröt Qumran-sekten förbindelsen med de Jesus-troende.
145.
Det var inte minst ett ekonomiskt avbräck sådant, att Paulus nödgades samla in pengar till församlingen i Jerusalem.
146.
Nattvardsfirandet skedde inte i synagogorna. I varje fall inte till att börja med.
147.
Det ägde rum på fredagskvällen i samband med den rituella judiska sabbatsmåltiden.
148.
De Jesus-troende försökte att få in brödsbrytelsen i lördagsgudstjänsten men misslyckades.
149
På söndagen var det judisk vardag och synagogan var ledig.
150
Då passade de Jesus-troende på att fira gudstjänst där till judarnas förtret. Detta var en av anledningarna till att söndagen blev de kristnas veckohelgdag.
151.
De som tillhörde en synagoga var av romarna befriade från militärtjänst och skyldigheten att offra till kejsaren.
152.
Även de ”omvända”, oomskurna hedningarna ansågs vara judar.
153.
Befrielsen från krigstjänst var sannolikt huvudanledningen till den snabba ökningen av Jesus-troende.
154.
Sanhedrin tilläts av romarna att återuppstå i Javne.
155.
År 90 vt beslöt rabbinerna där, att de Jesus-troende skulle utestängas från synagogorna!
156.
Därmed föddes den Kristna kyrkan.
157.
De kristna blev tvungna att organisera sig i episkopat och församlingar samt skaffa egna gudstjänstlokaler.
158.
Men då räknades inte längre de Jesus-troende som judar och blev skyldiga till krigstjänst och att offra till kejsaren.
159.
Den som vägrade kunde dömas till döden.
160.
Före år 90 vt förekom (nästan?) inga religionsförföljelser.
161.
Tomasevangeliet fanns i alla kristna församlingar.
162.
Man hade att ”memorera” med detta som grund. Och det blev i sanning väldigt varierande.
163.
Det var då, som övriga evangelier skrevs, och de var många!
164.
Varje episkopat med självaktning hade sitt eget evangelium.
165.
Det förekom svåra lärostrider under etthundra- och tvåhundra­talen. Många fler kristna slogs ihjäl av kristna än av romarna.
166.
För att få slut på dessa strider sammankallade år 325 den hedniske, soldyrkande kejsaren Konstantin under dödshot de 318 (225?) biskoparna till Nicaea.
167
Kejsaren ansåg att arianerna hade blivit en maktfaktor, som måste elimineras. Han satsade på Athanasius i stället.
168.
Därför tvingades samtliga (efter stort rabalder) att skriva under dogmen att ”Gud och Jesus var väsenenhetliga och inte bara väsenlika”. (Hu!) Arius exkommunicerades och utestängdes från kyrkogemenskapen (i två år!).
169.
Detta stadfästes genom kejserlig lag!
170.
Det var så det gick till när Jesus blev Guds like.
171.
”Helige ande” tycks hela tiden ha varit satt på undantag.
172.
Efteråt åkte varje biskop hem till sitt och fortsatte precis som tidigare, och lärostriderna fortsatte.
173.
Först vid kyrkomötet i Konstantinopel år 381 blev tre-enighets-läran dogmatiserad och accepterad av nästan alla.
174.
Då upphävs väsenenheten (från Nicaea) och blev åter till en väsenlikhet mellan Fadern, Sonen och Den helige ande.
174.
Det är denna treenighetslära som fortfarande predikas i den kristna kyrkan.
176.
Då fick vi också första ansatsen till att biskopen i Rom skulle bli kyrklig överkucku med titeln Påve. (Kejsarna ville ha koll på religionen!)
177.
Biskop Athanasius i Alexandria fastställde för östkyrkan år 367 vt vilka böcker, som skulle ingå i Nya Testamentet.
178.
År 419 vt godtogs i Kartago beslutet också för västkyrkan.
179.
Alla övriga evangelier rensades ut och skulle förstöras.
180.
Detta senare skedde inte hos Kopterna i Egypten.
181.
Och med det är vi inne i början av medeltiden.
182.
Epilog
183.
Grunden för Jesu verksamhet var att efterföljarna till de efter år 198 fvt fördrivna tempelprästerna skulle (eventuellt med våld) återta makten i Jerusalems tempel.
184.
Ett försök under 90-talet fvt slutade ju i katastrof.
185.
Jesus använde två begrepp: ”Fadern” och ”Den Himmelske fadern”. Det första begreppet torde oftast hänvisa till chefen i Qumran. (T. ex. ”Detta är Faderns vilja.”)
186.
Jesus var tidvis i ”Egypten” (= Qumran) och fick instruktio­ner om sin vidare verksamhet.
187.
Hela lärjungeskaran (livvakten) torde endast periodvis varit samlad. Jag har svårt att tänka mig att tretton matglada karlar kontinuerligt kunde ranta runt på Galliléens landsbygd i flera år utan att utföra något vettigt arbete.
188.
De kanske likasom karlarna i Qumran-sekten levde på sina hustrurs idoga arbete för brödfödan där hemma.
189.
Johannes var den lärjunge, som Jesus älskade. Var Jesus
bi-sexuell?
190.
Av alla, av människorna hopfantiserade gudar, finns bara en, som är definierbar! (Jag vill hänvisa till författarinnan Karen Armstrongs bok: ”HISTORIEN OM GUD”).
191.
Denne, den ende fullt definierbare guden är Mammon.
192.
Beviset: Titta i din plånbok! Där ligger han.
193.
Alla människor, hur gudliga de än är, dyrkar honom.
194.
Varje en människas ansträngning att skaffa sig ekonomisk vinning är mammons-dyrkan. Detta gäller även tiggeri!
195.
Klostren befolkas av en samling likakönade individer. Hur utbredd ar homosexualiteten bland dem?
196.
Är det rent av så, att homosexuella i katolska länder buras in i klostren för att där kunna härja fritt? Man hör ju inte så mycket av dem där.
197.
Av utomordentlig vikt är också:
198.
All härstamning inom judendomen (och flertalet andra främreorientaliska kulturer) sker exklusivt över modern!
199.
Med kännedom om detta blir Jesu s.k. släkttavla i Matteus­evangeliet närmast löjlig. (Helenistisk-romersk påverkan?)
200.
Men hur blir det då med namnkombinationen: Abraham-Isak-Jakob?
201.
Jo: Dessa var ”ärftliga” ämbetsnamn på de högsta klan­ledarna under tre perioder.
202.
De olika hebreiska stammarna hade stor självständighet.
203.
I 1917 års bibel står helt korrekt att (genom Anna) Nasaret var Jesu fädernestad. I sista översättningen av Bibeln har man töntat till det till ”Jesu hemstad”.
204.
Jesus var sannolikt under hela sitt liv bara vid ett enda tillfälle i Nasaret. Han ansåg sig då så illa behandlad att han aldrig dit mer!
205.
Jesus tog själv som vuxen aldrig kontakt med sin mor!
206.
Talet ”40” är enligt främreorientalisk talmystik de heliga talens summa: 1 + 3 + 9 + 27 = 40 eller 30 + 31 + 32 + 33 = 40
207.
Dogmatik ingår i prästutbildningen. Kan man säga att ett synonymt begrepp till ordet ”dogm” är ”kanoniserat, religiöst människopåhitt”?
208.
Nyligen har från nuvarande staten Israel meddelats att man har fått en spontan inflyttning av judar sådan, att antalet judar i landet nu är störst i jämförelse med andra länder.
209.
Kan det bero på att den urgamla judiska enklaven i södra Pakistan tömts och dess invånare flyttat till Israel?
210.
Irenaéus en biskop i Lyon på 180-talet hävdade bestämt att ”människan skapades för att det skulle finnas någon att frälsa”.



Visst var det värt att läsa ända hit.:-) Och min far.... han är prästson han!

Over and out/Mamselamsen, dotter