Det funkar väl på alla!

Så får du partnern att göra som du vill. Det kan man läsa om i Wendela... och jag tänkte: Galet spännande... nu jäklar ska jag lära mig något undergörande för domptera Stephan. Och så är det bara hunddressyr... positiv sådan... att ge beröm och uppmuntran istället för att peka på det som inte är bra... det var väl inget nytt.

Är det inte det man gör mot alla? Jag t.ex. uppfostrade ungarna på samma sätt som vår Golden Bettan. Uppmuntran och uppmuntran.... och gjorde de djävulsskap, morrade jag och visade tänderna.


När ungar och hundar var små, funkade det otroligt effektivt. Alla "fel" avslutades direkt, genom en morrning i mungipan. Dock behövde jag aldrig testa "antirymningsknepet" på ungarna... att få fatt på dem... bita dem i nacken... få dem att lägga sig platt på marken för att jag sedan skulle gå tre varv runt dem och morra. De rymde ju aldrig. Men det funkade på Bettan, som hade ofantlig förkärlek för cyklister som valp. (Dock lärde hon sig aldrig riktigt, att motstå rådjur som sprang förbi framför nosen på henne. Det var vackert att sätta sig ner och vänta... hon kom ju alltid tillbaka efter fem minuter, med tungan släpandes i marken. För ja, på landet hade jag henne alltid lös... när det var lagligt.)

Detta att morra.... det funkar på alla.. till och med på Elsa.

Så när någon i fortsättning säger till mig: "You´re a dooooog!"... betyder det förmodligen att jag är en bra uppfostrare.... kanske.

Over and out/Mamselamsen, som kan och vet allt. :-)