Nu är jag en politisk vilde igen!
Vad gäller politik är jag en total vilde... jag flyter från höger till vänster, lite beroende på vad det är för fråga.
Förslaget som nu kommit... att inkomstpröva barnbidragen, det ställer jag mig bakom.
När ungarna var små och vi var galet "fattiga" var barnbidraget räddningen för oss varje månad när det kom. Pengar som gick raka vägen till dem... mat och blöjor! När ungarna var små var det inte tal om nya kläder för dem, men däremot droppade det in lådor från syrran emellanåt. Lådor med kläder som hennes fyra barn hade vuxit ur. Jessica och Camilla fick i princip inga nya kläder förrän de var sex-sju år... och jag tror inte för ett ögonblick att de farit illa av det. För dem var det rena julafton när lådorna kom.
Hur som helst.... barnbidragen var det ju. När vi överlyckliga kunde dra iväg och storhandla på Konsum, kunde grannfamiljen sätta undan hela barnbidraget på barnets konto. Pengar som aldrig rördes.... aldrig behövdes och det kändes det jäkligt snett.
Förslaget som nu kommit ska tydligen ha en gräns på en lön på 20.000 i månaden och det kan jag kanske tycka är i lägsta laget. Sätt den istället på 25.000 och jag kan ställa upp på det.
Om det då blir en väldig massa pengar över, öppnar sig en dörr för högre barnbidrag för de som verkligen behöver pengarna. (Plus en massa andra dörrar.)
Hm... nu väntar jag lite kommentarer om att barnbidragen då kanske skulle kunna komma att ses som en form av "socialbidrag". Japp, det skulle det... och när jag tänker tillbaka på hur vi hade det under vår "fattiga" period... jag skulle inte brytt mig mindre.
Så fram för bidrag till barn som verkligen behöver det!
Over and out/Mamselamsen
Förslaget som nu kommit... att inkomstpröva barnbidragen, det ställer jag mig bakom.
När ungarna var små och vi var galet "fattiga" var barnbidraget räddningen för oss varje månad när det kom. Pengar som gick raka vägen till dem... mat och blöjor! När ungarna var små var det inte tal om nya kläder för dem, men däremot droppade det in lådor från syrran emellanåt. Lådor med kläder som hennes fyra barn hade vuxit ur. Jessica och Camilla fick i princip inga nya kläder förrän de var sex-sju år... och jag tror inte för ett ögonblick att de farit illa av det. För dem var det rena julafton när lådorna kom.
Hur som helst.... barnbidragen var det ju. När vi överlyckliga kunde dra iväg och storhandla på Konsum, kunde grannfamiljen sätta undan hela barnbidraget på barnets konto. Pengar som aldrig rördes.... aldrig behövdes och det kändes det jäkligt snett.
Förslaget som nu kommit ska tydligen ha en gräns på en lön på 20.000 i månaden och det kan jag kanske tycka är i lägsta laget. Sätt den istället på 25.000 och jag kan ställa upp på det.
Om det då blir en väldig massa pengar över, öppnar sig en dörr för högre barnbidrag för de som verkligen behöver pengarna. (Plus en massa andra dörrar.)
Hm... nu väntar jag lite kommentarer om att barnbidragen då kanske skulle kunna komma att ses som en form av "socialbidrag". Japp, det skulle det... och när jag tänker tillbaka på hur vi hade det under vår "fattiga" period... jag skulle inte brytt mig mindre.
Så fram för bidrag till barn som verkligen behöver det!
Over and out/Mamselamsen
postad av Vi på Kantarellen klockan 7:48 fm
5 Kommentarer:
Tack för din omtanke om Sveriges fattiga och utslagna. Tyvärr är jag övertygad om att Barnbidragsdebatten INTE ett reelt politisk förslag, utan en härskarteknik! Min paranoida hjärna är övertygad om att det presenteras just nu bara för att dra uppmärksamhet från Påskupproret mot Regeringens förslag att utförsäkra sjuka!
Men vi låter oss inte längre luras hur som helst, eller hur?!
Stöd Resurs Påskuppror mot utförsäkringen av sjuka! Vi kräver att regeringen slänger sin "rehabiliteringsplan" i papperskorgen!
Resursbloggaren verkar ha missat att det finns fler frågor parallellt i politiken ..?
Jag instämmer med dina åsikter om barnbidraget. Mig veterligt är barnbidraget det ENDA bidraget som inte är inkomstprövat. Jag kan verkligen inte förstå varför man ska få bidrag och stöd om man inte behöver det? Eller jag jag förstår att det härstammar i väldigt många år av sossestyre, de gillar ju att alla ska ha bidrag, men nu tycker ju jag då att man i första hand ska försöka klara sig själv, i andra hand få bidrag under en period när man verkligen behöver det.
Jag förstår din åsikt men det är svårt att säga att bara för att man ex tjänar 240000kr/år (tror det var i ngt exempel) så skall man inte behöva BB. Vi tjänar mycket mer än så men har väldigt dyrt boende (8500kr/mån) vilket i.a.f med föräldrapenning som jag har blir rätt tight ekonomiskt. Sen finns det kanske någon som är ensamstående i villa med den inkomsten... sånt där är väldigt svårt att säga direkt JA eller NEJ till tror jag. Det krävs nog en viss utredning. Men jag menar tjänar man väldigt mycket pengar så är det kanske inte nödvändigt att betala ut barnbidrag men vart gränsen ska gå är klurig.
Erkänner dock att vi satt in lite pengar av barnbidraget till Melvin, typ ngn/några hundralappar i månaden men absolut inte allt.
Känner att det här blev lite blajjigt *S*
Men Massablaj, med den logiken borde alla få likadant bostadsbidrag då också eller ..? I rättvisans namn liksom?
Jag har en väninna som har två barn. Båda deras bb har satts in under alla år på ett konto utomlands för att köpa aktier och fonder till barnen. Snällt? Jag vet inte jag. Själv har vi måst använda bidraget till mat och kläder till barnen under åren. Håller med om att det inte alltid skall betals ut generellt till alla."Morskan"
Skicka en kommentar
<< Tillbaka