Jag tänker tillbaka på hur det var för ett år sedan.

Samtidigt läser jag på Aftonbladets sida om "Sjukt duktig flicka"...... och jag mår nästan illa av att tänka på att jag var en av dem.... ända tills det sa "kapoff" runt den 19:e förra året. Ett "kapoff" som på mindre än tre sekunder gjorde att hjärnan slutade funka, jag fick människoskräck, jag fick andnöd, jag fick tunnelseende, jag kallsvettades.... jag var livrädd för att svara i telefon.... jag gick inte ut, på jag vet inte hur länge. Det absolut mest hemska jag varit med om.... Jag som var så vansinnigt duktig, trevlig, hjälpsam och sist men inte minst jävligt effektiv.

Jag ser tillbaka på den tiden och den långa vägen tillbaka där jag fick all hjälp och stöd en människa kan önska sig från alla myndigheter... ett "tillbaka" som inte alls är som förr. Jag klarar inte längre av det förhatliga uttrycket "många bollar i luften", utan gör en sak i taget. Jag behöver, som Bodil Jönsson skrev i sin bok om den "Den annorlunda plånboken", ställtid. Jag behöver tid att mentalt ställa om mig till nya sysslor.

Det tar lite tid, men om alternativet är som den skräckfyllda förra vintern, tar jag detta så gärna och går och lägger mig på soffan igen.

Over and out/Mamselamsen, en annorlunda människa fast i samma kropp.