Jag och min mentor.

Jag kan för döden inte ge mig till att kalla henne psykolog... även om hon är det... en psykolog som bryter så vackert på finska... då vi fnissar så mycket på våra möten.

Jag kan inte fatta att jag inte gått i terapi förut. Det är väldigt förlösande och jag kommer underfund med grejor som jag inte skänkt en tanke på förut. (Så alla Ni som inte gör det... var avundsjuka) Och fråga mig inte hur hon gör. Jag pratar och ställer frågor.... hon säger något och så svarar jag på frågan själv... och jag blir lika förvånad varje gång. Fasen, jag har ju alla svaren själv, det gäller bara att se dem.

Till nästa fredag har jag som vanligt "a mission". Varje dag ska jag medvetet använda mig av ett av mina sinnen, så idag ska jag använda synen och försöka hitta något vackert och verkligen koncentrera mig på det. Jag vet att detta, för vissa inte låter riktigt klokt, men detta är nog exakt vad jag behöver göra. Jag, som rusade fram i livet och inte gav någonting tid.

Faktum är att detta är en riktigt spännande resa... trots allt. I och med att jag får stöd överallt ifrån, kan jag bara tycka att detta är spännande och undra vad det är för Mamselams som kommer ut på andra sidan.

Det enda som kan oroa mig lite ibland, är att någon instans ska putta ut mig i verkligheten igen.... det är för tidigt. Det skulle vara som att slita bort skorpan på ett inte helt läkt sår. "Rasp... och så blöder det igen".

Fast jag mår bättre... mycket bättre... och det är jag jävligt glad över.

Over and out/Mamselamsen


Är det något fel på nyligen.se? Jag kan inte pinga.