Tittar just nu på dokumentären om 11.e september på Trean.
Samma hemska känsla slår mig i magen idag, som den gjorde då.
Jag minns att jag var hemma och ändrade kanal på TV:n till CNN och sa till Stephan: "Va´fasen, har de börjat med actionfilmer på CNN? Coolt!"
Det tyckte jag ända tills jag förstod att det var direktsändning från New York. Jag blev fullständigt paralyserad och från den dagen förändrades hela min tankevärld.
Jag ringde Camilla och skrek hysteriskt.... jag förbjöd henne att gå utomhus. Det var på den tiden när hon bodde i Sacramento...Californiens huvudstad. Hon berättade att jag kunde vara lugn, för hela Downtown var ändå avstängd. Då var det sannerligen inte roligt att ha en dotter i USA!
Mycket av det som kändes livsviktigt före 9-11, känns ganska oviktigt idag.
Over and out/Mamselamsen
Jag minns att jag var hemma och ändrade kanal på TV:n till CNN och sa till Stephan: "Va´fasen, har de börjat med actionfilmer på CNN? Coolt!"
Det tyckte jag ända tills jag förstod att det var direktsändning från New York. Jag blev fullständigt paralyserad och från den dagen förändrades hela min tankevärld.
Jag ringde Camilla och skrek hysteriskt.... jag förbjöd henne att gå utomhus. Det var på den tiden när hon bodde i Sacramento...Californiens huvudstad. Hon berättade att jag kunde vara lugn, för hela Downtown var ändå avstängd. Då var det sannerligen inte roligt att ha en dotter i USA!
Mycket av det som kändes livsviktigt före 9-11, känns ganska oviktigt idag.
Over and out/Mamselamsen
postad av Vi på Kantarellen klockan 9:36 em
5 Kommentarer:
Ser också på dokumentären, och jag minns också vad jag gjorde den dagen.
Jag var nämligen sjuk och låg nerbäddad i soffan. Jag hade slumrat ifrån tvn och vaknade till en film... Trodde jag. Det tog ett tag att fatta att det var på riktigt, det var otroligt ofattbart.
Jag minns den dagen oxå. Vi hade beställt resa till Kreta. Jag var överlycklig.Tror det var en tisdag och vi skulle åka på torsdag. Kompisen kom hem jag berätta för honom att vi skulle minsann på semester. Han blev helt galen, är ni inte kloka, kollar ni inte på TV? Hjälp tänkte jag, Kreta finns nog inte mer.
Så det var ju bara att slå på TV:n och då förstod jag vad han menade.
Vi kom iväg iaf. Vi gick på flygplanet sist (en annan är ju flygrädd oxå)
Något var galet, 2 killar skulle åka med sina föräldrar. dom var ca 7 och 11 år. 11-åringen + skolan hade skrämt stackars 7-åringen så han var helt HYSTERISK.Fick jag reda på efteråt.
Vi kom ju in på planet, men hallå det kom ju adrig iväg. Hörde hur dom brötade under mej och visste inte om jag ville till Kreta. Då fick jag reda på det här om killen. Familjen ´var tvugna att gå av planet. Stackars 7-åringen han kommer säkert att få höra detta hela livet av brorsan....
Det blir förmodligen som med Kennedy och Palme... alla minns hur man fick veta. Själv satt jag och diskuterade musik med min favorittonsättare när hans son ringde och var helt förstörd över vad han såg på teve, och vi trodde det var ett misstag - och fortsatte diskutera.
Någon stack in huvet i mitt rum på jobbet och skrek 'Ett plan har kört in i World Trade Center.' Min första tanke var 'Hur stort är ett plan, kan det även ha träffat huset där lille maken jobbar?'(Det ligger ganska nära World Trade Center - i Stockholm.) Jag rusade ner till lunchrummet där TV:n stod på. 'Jaså, WTC i New York, ja då var det väl ingenting' tänkte jag nästan. Nej, fullt så trångt subjektiv inställning till omvärlden har jag ändå inte. Men visst var jag lättad. Sen kom det andra planet.
Men det är ju så man tänker.
Var finns de anhöriga? Det gör jag varje gång jag hör en ambulans i Nybro.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka