Vi har det alldeles för bra!
Ja, jag tror att vi har det alldeles för bra och tar så himla mycket för givet... och därför är vi så ofta missnöjda och mår halvtaskigt..
Ofta hör jag människor som säger: Vi åker in till stan och shoppar. Alltså shoppa utan att egentligen behöva något. Jag hör och läser om folk som köper hus och bostadsrätter... och vips ska kök, badrum... you name it... rivas ut och ersättas med något sprillans nytt... trots att det gamla funkade utmärkt. Folk byter bilar för att den gamla inte duger, fast den funkar skitbra. Folk köper nya möbler och andra inredningsdetaljer... hela tiden.
Det finns så himla mycket som vi köper, utan att lyfta på ett ögonbryn. Vi tar lån... vi tar krediter eller tömmer kontot. Det är ju så enkelt att stoppa ner kortet i fickan och bara dra iväg och köpa.. och utbudet är enormt.
Så folk konsumerar i turbofart och påstår sig bli glada av det. Men hur länge är de glada? Så fort grejen har hamnat innanför hemmets väggar, tror jag att den värsta där glädjen har gått över.
OK... folk vill konsumera, vilket i förlängningen betyder att de måste jobba arselet av sig... helst med strömmande musik i öronen. När dagen är slut, är även människorna slut. De orkar knappt tänka. Men det är ju skitbra.... för makthavare och media. Folk orkar på sin höjd knäppa på datorn och TV:n.... och ta emot allt som "pressas in" i våra hjärnor... utan att ifrågasätta.
Ett fenomenalt maktverktyg!
Få människor att jobba som idioter, så de kan konsumera saker de egentligen inte behöver... och inte orkar tänka.
Men tillbaks till att vi har det alldeles för bra. Vart tog glädjen vägen? Den äkta glädjen... att känna sig nöjd med sig själv och det man har.... och inte saknaden över allt man inte är eller har.
Jag kan bara konstatera med mig själv, som för övrigt har blivit svindålig på att konsumera... finner ingen som helst glädje i det längre.... de gånger som jag känner en innerlig glädje, är när jag gör saker som är den nedersta delen på Maslows behovspyramid.
Faksimil fr. Företagande.se
För tänk tillbaka. Vilken tillfredställelse kände Ni inte när Ni plockade svamp, förvällde och frös in? Eller när Ni tittade på alla burkar och flaskor med saft och sylt, där Ni plockat bären själva? Det kan utvecklas hur långt som helst... men Ni fattar vad jag menar va?
Idag verkar det som att det bara är de översta stegen på pyramiden som är viktiga och som gör att folk stressar skiten ur sig, för att uppnå. De nedersta stegen tar vi helt för givet och således glömt bort. Vi har det alltså åt helvete för bra!
Så jag säger..... BACK TO BASIC... för att hitta den äkta och starka inre ron och tillfredställelsen.
Lite småvimsigt.... men jag skrev det på tio minuter. Dock hoppas jag att Ni fattar vad jag vill säga med det hela.
Over and out/Mamselamsen
Ofta hör jag människor som säger: Vi åker in till stan och shoppar. Alltså shoppa utan att egentligen behöva något. Jag hör och läser om folk som köper hus och bostadsrätter... och vips ska kök, badrum... you name it... rivas ut och ersättas med något sprillans nytt... trots att det gamla funkade utmärkt. Folk byter bilar för att den gamla inte duger, fast den funkar skitbra. Folk köper nya möbler och andra inredningsdetaljer... hela tiden.
Det finns så himla mycket som vi köper, utan att lyfta på ett ögonbryn. Vi tar lån... vi tar krediter eller tömmer kontot. Det är ju så enkelt att stoppa ner kortet i fickan och bara dra iväg och köpa.. och utbudet är enormt.
Så folk konsumerar i turbofart och påstår sig bli glada av det. Men hur länge är de glada? Så fort grejen har hamnat innanför hemmets väggar, tror jag att den värsta där glädjen har gått över.
OK... folk vill konsumera, vilket i förlängningen betyder att de måste jobba arselet av sig... helst med strömmande musik i öronen. När dagen är slut, är även människorna slut. De orkar knappt tänka. Men det är ju skitbra.... för makthavare och media. Folk orkar på sin höjd knäppa på datorn och TV:n.... och ta emot allt som "pressas in" i våra hjärnor... utan att ifrågasätta.
Ett fenomenalt maktverktyg!
Få människor att jobba som idioter, så de kan konsumera saker de egentligen inte behöver... och inte orkar tänka.
Men tillbaks till att vi har det alldeles för bra. Vart tog glädjen vägen? Den äkta glädjen... att känna sig nöjd med sig själv och det man har.... och inte saknaden över allt man inte är eller har.
Jag kan bara konstatera med mig själv, som för övrigt har blivit svindålig på att konsumera... finner ingen som helst glädje i det längre.... de gånger som jag känner en innerlig glädje, är när jag gör saker som är den nedersta delen på Maslows behovspyramid.
Faksimil fr. Företagande.se
För tänk tillbaka. Vilken tillfredställelse kände Ni inte när Ni plockade svamp, förvällde och frös in? Eller när Ni tittade på alla burkar och flaskor med saft och sylt, där Ni plockat bären själva? Det kan utvecklas hur långt som helst... men Ni fattar vad jag menar va?
Idag verkar det som att det bara är de översta stegen på pyramiden som är viktiga och som gör att folk stressar skiten ur sig, för att uppnå. De nedersta stegen tar vi helt för givet och således glömt bort. Vi har det alltså åt helvete för bra!
Så jag säger..... BACK TO BASIC... för att hitta den äkta och starka inre ron och tillfredställelsen.
Lite småvimsigt.... men jag skrev det på tio minuter. Dock hoppas jag att Ni fattar vad jag vill säga med det hela.
Over and out/Mamselamsen
postad av Vi på Kantarellen klockan 10:15 fm
9 Kommentarer:
Håller precis med dig. Varför ska man shoppa bara för att shoppa? Behöver jag inte nya kläder eller en ny spis köper jag inte det heller. Sparar hellre en slant om jag kan, till en resa eller nåt annat trevligt med min gubbe.
Exaktamento!
Det är så sant - du vet väl att redan de gamla romarna (eliten) sa
"Ge folket bröd och skådespel" och då underförstått "så blandar de sej inte i viktiga saker"
De som d u skriver om hamnar ju ofta i Lyxfällan.
En sak som förmodligen bidrar till att folk ska renovera jämt och ständigt är ju alla "home make over" program.
Anonym: Jag vet. Har också läst en bok som heter "Underhållning till döds" av Neil Postman. Rätt skrämmande.
Ahhh... försöker frigöra mig från tingen - det du äger - äger dig.
Har ett föremål använts på ett år - off it goes.
Har satt 2010 som ett köpstoppsår för fasta föremål som inte går att äta - undantag - löpargrejjer som skor, kläder, pulsverktyg
Nemo: Och Stephan och jag har bestämt att göra oss av med minst hälften av våra prylar, den dagen vi flyttar härifrån. Prylar tynger... och de känns tyngre ju äldre jag blir.
När vi var yngre hade vi inte råd med så mycket och nu på gamla dagar, nu när vi har råd, tycker vi att vi har allt vi behöver - varandra, mat och en varm stuga (med lite takdropp..)så inte blir det något shoppande!
Eftersom jag sällan åker in till stan för att shoppa, tycker jag det är jättekul. Fast jag köper inget onödigt, jag kan nöja mig med att gå och strosa och titta och klämma och känna.
Den som trivs med livet, behöver inte fylla det med onödiga prylar. Men kanske är det lättare att känna så i vetskap om att jag KAN köpa om jag vill. Den som alltid är utfattig känner nog på ett annat sätt.
Jag blir skrämd när jag tittar på lyxfällan - helt otroligt att leva i en drömvärld utan koll.
Det jag skrivit handlar inte enbart om att shoppa eller inte shoppa... fast det framgick kanske inte.
Det jag ville få fram är att när vi stressar fram i livet... jobbar jämt.... shoppar, missar man det basala. Det som verkligen är viktigt för vårt mående.
Nu kan jag för mitt liv inte kunna tro att vi har FATTIGA människor i Sverige. Även om man lever på existensminimum, har man tak över huvudet och mat på bordet. Fast allt handlar kanske om vilken betydelse man lägger i ordet fattig.
När jag levde ensam eller när jag pluggade, hade jag jäkligt ont om pengar, men jag ansåg inte att jag var fattig.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka