Nu ska vi se om jag kan få ordning på mina tankar.
Det handlar om musik och varför jag i princip har slutat lyssna på den.
Jag är uppvuxen med musik, jag har själv varit musiker och när jag var yngre lyssnade jag på musik så fort det gick. Observera! Lyssnade på musik! Jag köpte mina singlar, EP- och LP-skivor... och senare kasettband. Jag spelade dessa sönder och samman, älskade dem och kunde allt om artisterna.
För ett par år sedan kom jag på mig själv med att inte lyssna längre och kunde inte riktigt förstå hur det hade blivit så.... och jag har ältat och vältat detta för att komma på ett svar.
Jag tror att det har att göra med, när det gick från att lyssna på musik till att konsumera musik. Musik är idag ett ständigt bakgrundsbrus... och inga högtidsstunder där man satt med skivfodralet i handen och verkligen njöt.
Idag konsumeras musik genom nedladdning, Spotify, reklamfinansierade radiokanaler och gud vet vad... musiken bara öser över en hela tiden och de flesta tycker det är skitbra. Ja, det kan det säkert vara... men var finns guldstunderna... då när man verkligen sitter ner och lyssnar... om och om igen?
Så utan att egentligen begripa mina egna tankar... lägger jag ut detta på bloggen och undrar om det finns någon som tänker i liknande banor som jag.
Over and out/Mamselamsen
Har en känsla av att det kommer att komma ett antal uppföljningar på dessa tankar... tankar som nog är större än just musik.
Jag är uppvuxen med musik, jag har själv varit musiker och när jag var yngre lyssnade jag på musik så fort det gick. Observera! Lyssnade på musik! Jag köpte mina singlar, EP- och LP-skivor... och senare kasettband. Jag spelade dessa sönder och samman, älskade dem och kunde allt om artisterna.
För ett par år sedan kom jag på mig själv med att inte lyssna längre och kunde inte riktigt förstå hur det hade blivit så.... och jag har ältat och vältat detta för att komma på ett svar.
Jag tror att det har att göra med, när det gick från att lyssna på musik till att konsumera musik. Musik är idag ett ständigt bakgrundsbrus... och inga högtidsstunder där man satt med skivfodralet i handen och verkligen njöt.
Idag konsumeras musik genom nedladdning, Spotify, reklamfinansierade radiokanaler och gud vet vad... musiken bara öser över en hela tiden och de flesta tycker det är skitbra. Ja, det kan det säkert vara... men var finns guldstunderna... då när man verkligen sitter ner och lyssnar... om och om igen?
Så utan att egentligen begripa mina egna tankar... lägger jag ut detta på bloggen och undrar om det finns någon som tänker i liknande banor som jag.
Over and out/Mamselamsen
Har en känsla av att det kommer att komma ett antal uppföljningar på dessa tankar... tankar som nog är större än just musik.
postad av Vi på Kantarellen klockan 12:12 em
8 Kommentarer:
Så är det - som du beskriver - men mina högtidsstunder kommer då jag har något bra at lyssna på i lurar - i vila på tåg, eller när jag springer/löptränar
Bäst - att ta fram en CD och spela tokhögt i stereon och ha en bra lyssningsposé - sittande
Ja... just så... sittande... lyssnande.
Nostalgi_ man skulle försöka skriva ner texten och den där stackars armen till skivspelarn för att inte tala om stiftet höll på att slitas ut i förtid. Vilka tider!/Gerthie
Ja... på den tiden när musik var VIKTIGT och inte bara slit och släng.
Spot on, Mamsan!!!!
Så är det - nuförtiden så är det aldrig tyst omkring en - alltid ljud av något slag. Musik i mataffären - och i alla andra affärer också.
Man kan bara tänka på 60-talet - Tio i topp på lördagen och Kvällstoppen på tisdagarna - annars ingenting............och som man längtade......och så skulle det vara knäpptyst runtomkring en så att man fick njuta ordentligt:-)
Man blir riktigt nostalgisk
Längta, är just det ordet som jag kommer att komma till... om jag bloggar mer idag.
Idag går hjärnan varm. :-)
Så sant som det är sagt (skrivet)
Tack! Har funderat vidare på det hela... imorgon kommer jag att försöka få mina vimstankar på pränt.
Nu är det OS!
Skicka en kommentar
<< Tillbaka