"Långsamhetspromenad".

Fåglarna kvittar som galna.
Solen värmer i nacken.
Blåbärsriset har stora knoppar.
Vattnet strömmar friskt i bäcken och jag står en lång stund och lyssnar på det.
En främmande människa som jag möter, säger hej.
Jag hör hur leran klafsar för varje steg jag tar.
Jag fryser inte om halsen.
Jag känner mig förunderligt glad.

Jag undrar när förmågan att känna och uppleva detta, försvann och att jag nu är tvungen att lära mig det igen?

Over and out/Mamselamsen, på något vis pånyttfödd p.g.a. att hon fick en vägg i huvudet