Lyteskomik på hög nivå.

Efter ett par maskiner med tvätt, sjönk jag ner i soffan för att titta på reprisen på semifinalen till Schlagerfestivalen (heter det så nu för tiden?). Mitt intresse var stort de första 20 minuterna, sen bara sjönk det och sjönk det till en nivå där illamåendet trädde in. Har det inte gått lite väl mycket inflation i giganstiska trumset bestående av olika former av pukor eller oljefat som dundrar genom alla låtar. Sen ska vi inte snacka om alla flöjter överallt som tutar som "Hesa Fredrik. Blööörk....ingen musik i min smak. Var är dom riktiga schlagerlåtarna?

Om vissa, bland dessa artister skaffade sig lite självkritik, skulle dom aldrig ställa sig på en scen igen. Sorgligt men sant.

Nä Camilla...sätt ihop den där låten vi snackade om. Låt mig bara få lägga till ett par noter. Sen jädrar i min låda sitter vi i Green-room nästa år öch tar hem allt. Ja, jag vet att du inte vill sjunga i Melodifestivalen, men nog ska vi väl kunna hitta någon som vill. Bara vi får sitta i Green-room och vinka och kråma oss mot kamerorna.

Men av dom jag såg idag håller jag nog på Norge. Dom såg ut som spöken men låten var häftig.