Ibland tror jag faktiskt inte att jag är riktigt klok....

... eller så är jag det.

Jag kan sitta rakt upp och ner och när jag minst anar det, översköljs jag av lyckokänslor... och hela livet känns som ett mjukt och rosa sockevadd... fast inte lika kletigt. Jag har världens tjusigaste karl som sitter vid sin dator och gör sin grej... jag har världens vackraste och häftigaste ungar... och jag är själv en djävligt cool sak, när man väl lärt känna mig.

Stunder när jag känner att jag har allt jag vill ha och behöver. Jag har en sådan stund just nu och jag tänker slicka i mig varenda mikrosekund av den... för om fem minuter har den gått över och allt är som vanligt igen.

Så OK... när jag ändå är på det humöret... Jag älskar Er alla.... puss... puss... puss! (Passa på... för det händer fan inte så ofta.)

Det är nog det som lycka är. Microsekunder av överväldigande känslor.

Over and out/Mamselamsen, fullkomligt från vettet. :-)