53 eller 16

53... ojojo... det är mycket det. Det känns nästan bättre att säga att jag är 16. Ja, jag är 16 om man utgår från primtalslistan.

Under kaffet på sängen nyss, pratade vi om åldrar och att i unga människor ögon är vi skitgamla... nästan döfärdiga. Det värsta/bästa är att vi inte känner oss så där gamla som vi inbillade oss att våra föräldrar gjorde i samma ålder. Fast det sprallade nog fan runt ett par tonåringar i mina föräldrar också när de var +50, fast jag inte såg det då jag hade fullt upp med att tycka att de var gamla.

Jag tänker på min pappa.... som jag inte anser vara speciellt gammal, när jag tänker på honom som person. Men när man sen uttalar han ålder... 84... så är han ju faktiskt svingammal. Det liksom stämmer inte. När man är 84 ska man ju inte åka runt och roa pensionärer genom att spela gamla slagdängor på piano, man ska inte byta bil, man ska inte åka land och rike runt för att hälsa på släkten, man ska inte "plugga" religionshistoria för att i bakhuvudet bygga på en doktorsavhandling, man ska inte vända sig om på gatan efter snygga tjejer ... man ska inte bjuda in grannen på whisky och pimpla så mycket att grannen sen vinglar över tunet hem och man ska inte gå i sandaler, bara för att man har bestämt sig för att det nu är vår.

Fast det känns jäkligt hoppfullt, när man bara är 53.

Nu har jag inte tid att skriva mer, för jag kommer att ha fullt upp med att bestämma vad jag ska ha på mig idag.... fick ju fem toppar och tröjor i paket.

Over and out/Mamselamsen, bara 12 år kvar till pension... hurra!