Lite allvar!
Jag har en läsare här, som ganska långt ner i min blogg skrev en kommentar om att svenskar är så förbannat veka till skillnad från amerikaner och springer in i väggen stup i kvarten.... Gud vad jag hatar det ordet! Jag lade ingen energi på att besvara den kommentaren, då jag tänkte att hon/han inte förstod bättre. (För självklart var det en svart kommentar)
Jag läste en artikel i Dina Pengar om detta. Och då tänkte jag.... varför stoppade ingen mig? Jag susade runt och gjorde allt på en och samma gång.... och det kändes underbart... jag var så vansinnigt effektiv! Tills det en dag innan jul, då det bara sa pang (det gick på 5 sekunder) och hela jag slutade fungera. Jag kunde inte tänka, jag kunde knappt prata, jag fick panik av att träffa människor, jag grät, jag fick ont i en massa leder, jag kunde inte sitta still, inget var roligt.... o.s.v.
Problemet är inte att jag rusade runt som en Duracellkanin, utan varför jag gjorde det. Och det är det som jag jobbar hårt med just nu... och det är faktiskt ett rätt tufft "jobb".... faktiskt det hårdaste "jobb" jag haft.
Så till dig som skrev den svarta kommentaren.... tänk dig för innan du skriver om något du inte begriper.
Over and out/Mamselamsen, som inte kommer att ta upp mitt mående här fler gånger.
Jag läste en artikel i Dina Pengar om detta. Och då tänkte jag.... varför stoppade ingen mig? Jag susade runt och gjorde allt på en och samma gång.... och det kändes underbart... jag var så vansinnigt effektiv! Tills det en dag innan jul, då det bara sa pang (det gick på 5 sekunder) och hela jag slutade fungera. Jag kunde inte tänka, jag kunde knappt prata, jag fick panik av att träffa människor, jag grät, jag fick ont i en massa leder, jag kunde inte sitta still, inget var roligt.... o.s.v.
Problemet är inte att jag rusade runt som en Duracellkanin, utan varför jag gjorde det. Och det är det som jag jobbar hårt med just nu... och det är faktiskt ett rätt tufft "jobb".... faktiskt det hårdaste "jobb" jag haft.
Så till dig som skrev den svarta kommentaren.... tänk dig för innan du skriver om något du inte begriper.
Over and out/Mamselamsen, som inte kommer att ta upp mitt mående här fler gånger.
postad av Vi på Kantarellen klockan 10:26 fm
16 Kommentarer:
Visst är det ironiskt att det är just de som kritiserar en som inte törs stå för vad de säger. *suckar*
jag vet.
ett litet råd från en ung dam som gjort det där svåra jobbet och nu får göra om det igen. eftersom jag gjorde det också alldeles för effektivt snabbt och så snart jag provat mina nya ben rusade jag på för att kunna komma dit jag trodde jag skulle varit om inte.
råd: läk, träna upp "livsmuskeln" ordentligt innan du: provar bärkraft, flytta lite framåt, stappla, går, teststudsar på stället, joggar...
och fortsätt som du gör att se vardagen som spännande och rolig. för din egen skull. det är bara ett plus att det får mig att trivas lite bättre också. hoppa lite på stället.
Det är de där uttrycken som är fel o missbrukade ; "gå i väggen", utbränd" osv. Är man sjuk så är man o det är ingen som har rätt att håna eller klandra någon annan för det.
Kram!
Problemet med oss Duracellkaniner är nog att varningsklockorna ringer hysteriskt fast vi inte fattar något. Iaf inte jag. I mitt fall var det flera i omgivningen som oroade sig och tyckte jag skulle dra ner på takten. Men jag tyckte bara att allt var SÅ ROLIGT!!! Nytt jobb mm. Inte kan man bli utbränd då?!Inte jag!!
Vet inte hur omgivningen skall göra bäst för att sätta stopp för sådan framfart??
Nu har du ju en bra hjälp av dr samt terapeut för att lära nytt beteende. Hoppas att det hjälper dig!
Skit i alla andras dumma kommentarer om veklingar. Det är de som mår dåligt själva och inte kan hantera det som skriver så. Det har jag iallfall lärt mig!!!
Kramar till dig från "Morskan"
Ett tips från en medsyster som varit där och vänt. Det tar en stund att komma tillbaka, men det går. Det som har hjälpt mig var:
* massage
* TERAPI!!
* Sitta i skogen på en sten och glo
* vandring och vandringsresor
* retreat
* påta i jorden
Det som skulle ha hjälpt mig mer skulle ha varit:
* MER TERAPI
* Läkarundersökning, hade antagligen brist på B12. Mycket vanligt vid utbrändhet.
* Mer massage
Lycka till :)
Vet inte om du läst mitt senaste i min blogg, om "Service-Therese". Det är en del av mig som lurar både mig själv och andra att jag är friskare än jag egentligen är. Kanske var det samma sorts person som fick Anna här ovan att 'bli frisk' för tidigt.
Jag fasar för att min denna del av mig ska ta över...
Ingen som inte själv har varit där vet hur det är.
Försök att strunta i dumma anonyma kommentarer och ge dig själv den tid det tar att komma tillbaka.
Min läkare sa, att man får räkna med att det tar lika lång tid att komma tillbaka som det har tagit att bli sjuk, och det är i regel låååång tid det...
oftast lägger man ju på extra jobb för att man tror dt är just det man behöver. jag känner mig lite låg så om jag bara gör det här,det där och lite till, så blir allt bättre. man försöker bota sig med extra jobb. själv började jag plugga heltid på universitetet samtidigt som jag jobbade heltid 'för att hålla mig vaken'. det gick inte så bra.
skillnaden mellan USA och Sverige är nog inte att vi oftare blir utbrända, utan att vi kan komma tillbaka från en utbrändhet och på så vis fortfarande är synliga i samhället. i USA kan du ju inte falla efter för du har inte samma sjukförsäkringssystem som här. faller du så faller du ju rätt igenom alla näten (såvida du int ehar attans bra ekonomi) och blir ett socialfall alternativt hemlös, och då snackas det inte längre om utbrändhet utan just socialfall/hemlös.
liksom anonym ovan vill jag påminna om b12. hjälpte mot yrsel som jag trodde var som all annan yrsel som man får när man snurrat på för fort och stannat.
Jag misstänker att det är en av mina kommentarer du refererar till, och "for the record" vill jag påpeka att jag inte kallade någon för "vek".
Uppenbarligen är utbrändhet ett sånt där ämne man inte FÅR diskutera, det är tråkigt.
Jag är inte kritisk mot dem som drabbas av utbrändhet, eller vilket uttryck man föredrar. Däremot håller jag inte med om den inställning till behandling man ofta verkar ha i Sverige där patienten sjukskrivs väldigt länge med målet att komma tillbaka till det jobb som gjorde honom/henne sjuk till att börja med.
Min fråga kvarstår, varför verkar detta drabba så många fler i Sverige än i andra länder? Är vi mer medvetna om problemet? Jobbar vi hårdare? Är vi sämre på att hjälpa dem som går för hårt bromsa in?
Min poäng är inte, och var aldrig, att peka finger åt den som drabbats. Utan att försöka förstå vad som kunde göras annorlunda i Sverige. Men tydligen får man inte tycka, bara tycka synd.
Och vad gälller "svarta" kommentarer. Jag har ingen Blogger-ID, och har aldrig skrivit någon blogg. So what? Det är väl frivilligt? Jag ser ingen annan som kommenterar här som skriver under med namn och adress. Att ha ett blogger-ID gör knappast någon mindre anonym. Detta är ett anonymt medium, det får man köpa.
Jag är sjukskriven nu... i två månader, med mycket behandling under tiden. Två månader för att den värsta prestationstressen ska släppa... och det har den till viss del. Problemet för mig är inte vilket jobb jag ska tillbaka till... utan min inställning till mig själv i det hela. Problemet är INTE jobbet. Det är så mycket mer.
Har jag rätt inställning till saker och ting, kan jag jobba 18 timmar om dygnet utan att det skulle skada mig. Nu är inte min tanke att jag ska göra det framöver... den tiden är förbi.
I och med att jag aldrig varit i denna situationen förut och därmed inte vet något om bästa behandling. Vilken är den?
det är kanske lite löjligt att skriva det, men på sätt och vis är det samma sak - antingen gör man "för lite" som jag, eller "för mycket" - som dig - inte mår man bra i längden av någotdera.
Ja, vad var det du ville bevisa? Vilka hemliga demoner är det du inte vågar titta i ögonen?
Ta ut trollen i vårsolen...
Livet har många läxor åt oss.
*cyber-kram'
Los angeles: Att va utbänd är absolut inte att va vek. Om du kallar dom som är utbrända veka så får du gärna ringa mig så ska jag tala om för dig vad jag har varit med om för att bli utbränd, så får vi se om du kallar mig vek sen.
Upplysningvis så kan jag ju säga att jag har ett nytt jobb vilket jag har fått hjälp att få just för att jag är utbränd. Och att sjukskrivningarna är långa beror på att det tar tid att komma tillbaka. Och FK har förstått att det måste ta den tid det tar för en person som blivit utbränd annars hamnar man snart på ruta ett igen. Däremot kan jag inte svara på varför det är fler i sverige som blir utbrända. Men däremot så du kalla det "utbränd eller "gå i väggen" eller va fan du vill.
surtant:
Jag vet inte hur jag tydligare ska kunna säga att jag INTE kallar någon vek. Ingenstans har jag skrivit något sådant.
Däremot illustrerar du med all önskvärd tydlighet mitt påstående att "utbrändhet" är något man inte får diskutera eller ifrågasätta, för då blir man tillsagd på skarpen.
Eftersom du själv säger att du inte har någon ide om svar på min egentliga fråga får jag förmoda att du bara skrev för att skälla på mig. Det bjuder jag på. Men eftersom du verkar föredra en aggresiv debatt framlägger jag följande hypotes: Kanske är det så att vi har fler fall av utbrändhet i Sverige just därför att staten snällt kliver in och tillhandahåller flerårs-långa sjukskrivningar och hjälp att finna annan anställning. Kanske är det så i andra länder att den som går in i väggen söker terapi och annan sysselsättning på egen hand? Eller får dom mer hjälp av släkt och vänner? Jag vet inte, men jag tycker att diskussionen är intressant och viktig för att kunna finna dom som riskerar utmattning i tid för att stoppa kollapsen.
Så, nu kan du fortsätta svära åt mig. Inga framsteg kommer någonsin att göras utan ifrågasättande.
los angeles: Ja, jag kan bli lite arg ibland och det är när folk diskuterar saker dom inte har en aning om. Upplysningvis så kom inte en psykolog hem till mig och frågade om jag ville ha hjälp, det fick jag söka själv. Inte heller ringde något upp en arbetsplats åt mig så att jag kunde få jobb, det fick jag oxå göra själv.
så det staten tillhanda håller är en hjälpande hand på vägen och knappt det ibland. Sen att sjukskrivningarna är långa beror nog i många fall på att FK tar sån jävlans tid på sig att reda ut saker, så en del av sjukskriningarna är längrer än dom behöver vara för att man är låst i systemet och måste utvänta FK utredning som ibland kan ta flera månader.
Det är absolut tillåtet att diskutera ämnet utbrändhet så länge man inte på någotvis ser ner på dom som är drabbade av det. För dom personerna som gått i väggen har nog jobbigt ändå att övertyga världen om att deras sjukskrivning är berättigad även ifall det är nått som inte syns...
surtant,
Ok, då är ett av problemen enligt dig den ineffektiva organisationen på FK som håller folk onödigt länge sjukskrivna istället för att effektivt ge hjälp. Tack, det är den sortens åsikter jag frågade efter.
Om bara dom som drabbats har rätt att diskutera blir ju diskussionen en aning ensidig, eller hur? Det tycks ju en hel del om många saker på nätet, kanske du själv någon gång tyckt till om något du inte har egen erfarenhet av? Att man då plötsligt i den här frågan inte får ha en åsikt utan att vara drabbad köper jag inte. Om du tycker att jag inte verkar ha en aning, upplys mig då istället för att attackera.
Det var du själv som sa att du fick hjälp att få ett nytt jobb. Du nämnde inte av vem, så jag antog (kanske felaktigt?) att det var genom någon offentlig kanal?
Så fort man kritiserar det sätt utbrändhet hanteras i Sverige blir man ofta anklagad för att "se ner" på den som drabbats. Det handlar det ju inte alls om. När statistiken rusar iväg som den gjort i Sverige måste man väl kunna ifrågasätta varför? Finns det fall där människor utnyttjar systemet och överdriver sina symptom en aning? Har läkare en tendens att vara lite för kvicka med "utbränd"-stämpeln. Är systemet (som du antyder) för dåligt på att ge effektiv vård? Är vi i Sverige (vilket jag tror) för dåliga på att uppsöka psykolog-hjälp i tid? Det verkar fortfarande finnas ganska mycket tabun och stigma runt psykoterapi.
Det går väl knappast att förneka att Sverige har väldigt många sjukskrivna och förtidspensionerade. På något sätt måste den utvecklingen bromsas, annars kommer vårt sociala skyddsnät att så småningom kollapsa. Det handlar INTE om att sparka på dom svaga eller se ner på dom sjuka eller allt annat vänsterdebattörer brukar anklaga den som vågar ifrågasätta det gamla systemet för. Utan om att förstå var problemen verkligen finns, så att man kan försöka åtgärda dem.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka