Vår bröllopsdag den 6:e augusti 1976. Ojojoj.....
Förberedelse:
- Köpa ring.
- Var skulle vi gifta oss? Jo, hemligt på tingsrätten i Norrköping.
- Annons i Eskilstuna Kuriren. "Vi gifter oss idag. Psst! Torsten.. glöm inte systemet"/Birgitta G och Stephan C
- Kläder inhandlades. Gul-blå skulle vi vara!
- Brudbukett beställdes per telefon. Det var en blomsteraffär på Esplandaden i Norrköping.
- Fotograf beställdes.
- Hotell bokades.
Den 6:e augusti sätter vi oss i bilen norrut för att nästa dag komma till Eskilstuna. På vägen åker vi in i Västervik för att träffa Stephans mormor och berätta för henne att vi skulle gifta oss. Men det var en sorglig historia, för hon hade blivit "satt" på ett vårdhem, som drogat ner henne totalt så hon kände inte igen oss. (Hon flyttades senare och blommade upp igen)
Väl framme i Norrköping, checkade vi in på Standard hotell.... bröllopssviten! Men så sker det som alltid händer när Stephan blir ledig efter en lång tid av intensivt arbete.... migrän... och då snackar vi riktig migrän!!!! Men skam den som ger sig... upp i det vackra rummet, där champagne och snittar väntar på oss. Vi sätter oss i soffgruppen och ska fira lite. Detta betyder att Stephan häller i sig nästan hela flaskan med Champagne, för att bota migränen. Misslyckas! Han ringer ner till receptionen och det hela slutar med att han länsar hela deras förråd av huvudvärsktabletter. Hjälper inte det heller.
Fotografen ringer och berättar att det blivit något fel vid bokning av fototid. Så om vi kunde komma om innan själva vigseln, skulle det vara bra. Panik! Jag skulle ju inte hämta brudbuketten förrän precis innan vi skulle åka till tingsrätten. Fort som fan, fram med telefonkatalogen och leta upp blomsteraffären på Esplanaden och ringer för att ändra tiden. Nää, de hade inte fått någon beställning på någon brudbukett, vilket betyder att jag inte hade några blommor. Jag blir fullkomligt vansinnig och skäller ut dem efter noter. Till slut går de med på att snabbt som attan sno ihop en bukett och komma över med den. Tyvärr hade de inga blåklint... men vad fasen... bara jag fick något att hålla i handen.
Blommorna kommer och in i taxin till fotografen. Jag, fortfarande dödshispig och Stephan halvdöd p.g.a. för mycket skumpa, huvudvärkstabletter och en fortfarande bultande migrän.
När vi kommer till fotografen, möter vi en äckelglad kille som studsar runt, för att fixa bra belysning. När han väl gjort det, börjar han plåta och skriker hela tiden "Bra"... Jättebra"... "Kanoooon". För varje foto med blixt som knäpps, märker jag hur Stephan raglar till. Fotoblixten skär som knivar genom hans stackar migränhuvud... och inte blir det bättre av alla galet positiva tillrop. Så att vi ser så himmelskt ljuva ut på kortet, är ett under.
Fotografen klar! Iväg till tingsrätten, där vi hyrt vittnen efterom allt var så himla hemligt. Jojo, VITTNEN! Jag är övertygad om att det hade hunnat komma in två kängurur till vigseln och de hade inte reagerat ett skit. För dessa vittnen var nånstans mellan 95 och döden och hade förmodligen inte en aning om vad de gjorde där. Hur som helst.... vi hade valt den långa versionen av vigsel, så jag tror det tog hela tre minuter och sen var vi man och hustru! (Jag undrar hur lång den korta versionen var?)
Som jag berättat, gifte vi oss på tingsrätten... och inte nog med det... det var på Tvistemålsavdelningen!!!!!! Så när vi gick ut där ifrån, vinkade Stephan till tjejerna i receptionen och sa: "Vi ses"! Och vad rätt han fick.... men det är en annan historia.
Väl tillbaka på hotellet, väntar en massa telegram och blommor. Mina föräldrar hade läst vår annons i Eskistuna Kuriren och startat operation efterforskning. De visste ju att vi var på väg till dem i Eskilstuna. Så efter många timmar i telefon med alla hotell under vägen fick de napp och hittade oss. Vi fick inte ens betala hotell eller bröllopsmiddag... det hade de redan ordnat. (Jag tror hela notan gick på 670 kronor)
En underbar middag blev det, med efterföljande bröllopsvals.... med en migränbultande man.
Upp på rummet, för här skulle brölloppsnatten stunda!
Hahaha... jojo... så lite sex har jag nog aldrig haft i hela mitt liv. Vi stöp båda dödströtta i säng och Stephan somnade på mindre än en sekund. Jag låg en bra stund och försökte ignorera det stora N:et i neonskylten "Standard hotell", som blinkade rakt in i rummet.
Dagen efter vaknade vi pigga och nytra och begav oss till mina föräldrar... där det blev fest!
Fjorton dagar efter att vi kom hem, ringde det en blomsteraffär i Norrköping och undrade varför jag inte hade hämtat bröllopsbuketten. Vá faan, jag hade ringt fel affär i Norrköping och det tror väl fasen att de inte hade någon bukett till mig, när jag ringde och skällde ut dem.... hur i helsike skulle jag kunna veta att det fanns två blomsteraffärer på Esplanaden i Norrköping. Jag ringde ju bara den som stod först i telefonkatalogen. Detta slutade med att jag betalade två brudbuketter, men fick en.
Detta kan ju inte direkt beskrivas som ett drömbröllop, men vi glömmer det aldrig och vi skrattar gott åt det emellanåt.
Over and out/Mamselamsen och Pappselapsen
Vårt bröllop nummer två, tar jag den 13:e oktober, då vi firar fem år.
Och vårt tredje bröllop kommer att bli nästa gång vi kommer till Vegas. Då ska vi gifta oss i "drive-thrun" på "The little chapell".
- Köpa ring.
- Var skulle vi gifta oss? Jo, hemligt på tingsrätten i Norrköping.
- Annons i Eskilstuna Kuriren. "Vi gifter oss idag. Psst! Torsten.. glöm inte systemet"/Birgitta G och Stephan C
- Kläder inhandlades. Gul-blå skulle vi vara!
- Brudbukett beställdes per telefon. Det var en blomsteraffär på Esplandaden i Norrköping.
- Fotograf beställdes.
- Hotell bokades.
Den 6:e augusti sätter vi oss i bilen norrut för att nästa dag komma till Eskilstuna. På vägen åker vi in i Västervik för att träffa Stephans mormor och berätta för henne att vi skulle gifta oss. Men det var en sorglig historia, för hon hade blivit "satt" på ett vårdhem, som drogat ner henne totalt så hon kände inte igen oss. (Hon flyttades senare och blommade upp igen)
Väl framme i Norrköping, checkade vi in på Standard hotell.... bröllopssviten! Men så sker det som alltid händer när Stephan blir ledig efter en lång tid av intensivt arbete.... migrän... och då snackar vi riktig migrän!!!! Men skam den som ger sig... upp i det vackra rummet, där champagne och snittar väntar på oss. Vi sätter oss i soffgruppen och ska fira lite. Detta betyder att Stephan häller i sig nästan hela flaskan med Champagne, för att bota migränen. Misslyckas! Han ringer ner till receptionen och det hela slutar med att han länsar hela deras förråd av huvudvärsktabletter. Hjälper inte det heller.
Fotografen ringer och berättar att det blivit något fel vid bokning av fototid. Så om vi kunde komma om innan själva vigseln, skulle det vara bra. Panik! Jag skulle ju inte hämta brudbuketten förrän precis innan vi skulle åka till tingsrätten. Fort som fan, fram med telefonkatalogen och leta upp blomsteraffären på Esplanaden och ringer för att ändra tiden. Nää, de hade inte fått någon beställning på någon brudbukett, vilket betyder att jag inte hade några blommor. Jag blir fullkomligt vansinnig och skäller ut dem efter noter. Till slut går de med på att snabbt som attan sno ihop en bukett och komma över med den. Tyvärr hade de inga blåklint... men vad fasen... bara jag fick något att hålla i handen.
Blommorna kommer och in i taxin till fotografen. Jag, fortfarande dödshispig och Stephan halvdöd p.g.a. för mycket skumpa, huvudvärkstabletter och en fortfarande bultande migrän.
När vi kommer till fotografen, möter vi en äckelglad kille som studsar runt, för att fixa bra belysning. När han väl gjort det, börjar han plåta och skriker hela tiden "Bra"... Jättebra"... "Kanoooon". För varje foto med blixt som knäpps, märker jag hur Stephan raglar till. Fotoblixten skär som knivar genom hans stackar migränhuvud... och inte blir det bättre av alla galet positiva tillrop. Så att vi ser så himmelskt ljuva ut på kortet, är ett under.
Fotografen klar! Iväg till tingsrätten, där vi hyrt vittnen efterom allt var så himla hemligt. Jojo, VITTNEN! Jag är övertygad om att det hade hunnat komma in två kängurur till vigseln och de hade inte reagerat ett skit. För dessa vittnen var nånstans mellan 95 och döden och hade förmodligen inte en aning om vad de gjorde där. Hur som helst.... vi hade valt den långa versionen av vigsel, så jag tror det tog hela tre minuter och sen var vi man och hustru! (Jag undrar hur lång den korta versionen var?)
Som jag berättat, gifte vi oss på tingsrätten... och inte nog med det... det var på Tvistemålsavdelningen!!!!!! Så när vi gick ut där ifrån, vinkade Stephan till tjejerna i receptionen och sa: "Vi ses"! Och vad rätt han fick.... men det är en annan historia.
Väl tillbaka på hotellet, väntar en massa telegram och blommor. Mina föräldrar hade läst vår annons i Eskistuna Kuriren och startat operation efterforskning. De visste ju att vi var på väg till dem i Eskilstuna. Så efter många timmar i telefon med alla hotell under vägen fick de napp och hittade oss. Vi fick inte ens betala hotell eller bröllopsmiddag... det hade de redan ordnat. (Jag tror hela notan gick på 670 kronor)
En underbar middag blev det, med efterföljande bröllopsvals.... med en migränbultande man.
Upp på rummet, för här skulle brölloppsnatten stunda!
Hahaha... jojo... så lite sex har jag nog aldrig haft i hela mitt liv. Vi stöp båda dödströtta i säng och Stephan somnade på mindre än en sekund. Jag låg en bra stund och försökte ignorera det stora N:et i neonskylten "Standard hotell", som blinkade rakt in i rummet.
Dagen efter vaknade vi pigga och nytra och begav oss till mina föräldrar... där det blev fest!
Fjorton dagar efter att vi kom hem, ringde det en blomsteraffär i Norrköping och undrade varför jag inte hade hämtat bröllopsbuketten. Vá faan, jag hade ringt fel affär i Norrköping och det tror väl fasen att de inte hade någon bukett till mig, när jag ringde och skällde ut dem.... hur i helsike skulle jag kunna veta att det fanns två blomsteraffärer på Esplanaden i Norrköping. Jag ringde ju bara den som stod först i telefonkatalogen. Detta slutade med att jag betalade två brudbuketter, men fick en.
Detta kan ju inte direkt beskrivas som ett drömbröllop, men vi glömmer det aldrig och vi skrattar gott åt det emellanåt.
Over and out/Mamselamsen och Pappselapsen
Vårt bröllop nummer två, tar jag den 13:e oktober, då vi firar fem år.
Och vårt tredje bröllop kommer att bli nästa gång vi kommer till Vegas. Då ska vi gifta oss i "drive-thrun" på "The little chapell".
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:17 em
23 Kommentarer:
Battre att borja sa for det kan ju nastan inte bli varre...
Du glömde ju det andra bröllopet. Men det va kul, fast utan bröllopsbukett om jag inte minns fel? :)
Ilva: Värre kunde det ju inte bli.
Jessica: Det bröllopet kanske jag tar imorgon! Och vårt tredje bröllop ska ju bli nästa gång vi kommer till Las Vegas.
Jag tror att ni bara fick en kopia av min brudbukett året före...
Det finns tre "Promenader" i Norrköping, men ingen Esplanad (JÄKLAR vad skönt att få vara Messerscmitt!) det kanske var där problemet låg :)
I övrigt förstår jag att det var fart och fläkt - som vanligt när du är med.
Norra Esplanden?????
OK... Promenaden kanske det var.
Men kommer du ihåg Standard hotell? Det växte visst en massa kaktusar utanför.
Du som har varit inom showbiz... Varför satsar inte du på standup. Man skrattar ju så man kiknar när man läser era historeier
Orreforsaren: Det värsta är ju att det är sant!!!!
*skratt*
Att läsa detta efter lite (nåja) vin,,, jag torkar tårarna! Jag har en viss förståelse för att ni gjorde om det (även om det inte var därför). Typiskt att skälla ut blomsteraffären, och så var det fel affär!
...inte kan man ana allt detta när man ser er på kortet!
Jag tycker det låter som ett härligt bröllop. :)
Gud så underbar du är!
Och er bröllopsdag är verkligen ett minne för livet :-)
Veronika och Innasego: Ja, jag tror att detta är ett roligare minne än alla superplanerade. Även om detta var ytterst välplanerat.... och sket sig! :-)
Vilken underbart rolig historia. Ert bröllop måste vara betydligt mer minnesvärt än många andra "standardbröllop"
Och apropå det: vilket otroligt fånigt namn på ett hotell...
Aronsson: Japp, fånigt namn... men så finns det inte längre heller.
Norrköping, minsann! Där bor ju jag(nästan)"Morskan"
Låter som ett trevligt litet bröllop, värt att minnas iaf. Du jag hade blåklint i min bukett men vad var det mer....hm. Ska försöka komma ihåg, imon firar vi ju 24 år.
Morskan: Söderköping?
Tina: Japp, så här i efterhand är det skitkul.
Detta låter som ett superorganiserat bröllop i mina öron. Själv hade jag inte ens en brudbukett och bröllopsfotot togs i november (vigsel den 30 aug.), samma år, dock. Vigselförrättande rådman var vindögd, så vi fattade aldrig vem av oss han tittade på, men vi svarade lite som vi trodde och det gick bra. Bröllopsnatt i Paris på hotell med speglar i taket... Jag säger bara: oh là là! - Dotterns bröllopsnatt var lite annorlunda, kan man säga. Den tillbringade hon i sina föräldrars säng och den nyblivne maken fick inte ens komma in. Vilda skrik: "Han får inte titta på mig!" Vid bröllopsmiddagen hade flickstackarn ätit nåt hon inte tålde och svullnade upp i ansiktet och munnen. Hon och jag rusade hem och knackade på hos våra grannar som är läkare och har lite av varje i sitt kylskåp. Antihistamin och till sängs! Senare hörde vi vår svärson (engelsman) berätta om tilldragelsen: "They gave her some snake bite serum and then we lived happily ever after."
Lena: *skrattar* Skriv om det!!!
Skriva mer? Nja, det skulle vara då att när vi köpte Ringen så var Greta Garbo också där hos Hallbergs på Drottningatan och köpte lite pinaler. * Och du, det ska vara ett bindestreck mellan "snake" och "bite" i det här fallet, vill jag framhålla lite i efterhand. Jag gillar inte att framstå som mindre bildad.
Esplanaden??
Hahahaha! :)
Jag måste också skriva om mitt totalt osnnolika bröllop nån dag... när jag orkar tänka på det! ;D
Norrköpingsbo: Det var Promenaden... nån av dem.
oj oj - vilket bröllop!!!
Skicka en kommentar
<< Tillbaka